Visar inlägg med etikett Nyheter om kryptozoologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nyheter om kryptozoologi. Visa alla inlägg

8 mars 2022

En orm med grön päls!



I Thailand fann en man den här märkliga ormen i en vattengöl vid träsket där han bor. Han blev förbryllad över hur konstig den såg ut och tog med den hem. Ormen ifråga är cirka 60 centimeter lång och verkar vara vid god hälsa. Mannen och hans familj har behållit den hemma och matar den.

Det finns ju inga ormar med hår, så vad är det här för märkligt djur egentligen? Teorin presenterad både av lekmän och experter är att detta är en Homalopsis buccata (Puff-Faced Watersnake) som legat och väntat på sitt byte så länge i samma göl att alger växt på den och därmed skapad den fina, gröna pälsen. Om teorin stämmer så kommer ormen vid nästa ömsning att bli av med pälsen och se helt normal ut igen.

Homalopsis buccata helt utan päls


25 juni 2020

Nytt omdebatterat foto av Nessie


Foto: Steve Challice
Fotot ovan togs av en engelsman, Steve Challice  på besök i Skottland. Han beräknade att varelsen på bilden var runt 2,5 meter lång, men tvivlar själv på att det skulle vara ett fotografi av det berömda Loch Ness-odjuret. Istället tror han mer på naturliga förklaringar såsom en säl eller en stor fisk. Riktigt så stora fiskar finns inte i Loch Ness så vitt man vet, men det är ett faktum att sälar ibland har tagit sig in i sjön. Det har tidigare teoretiserats att det skulle kunna vara en stor gråsäl som misstagits för sjöodjuret eftersom dessa blir 2,5 meter långa. Om man vill vara litet mer fantasifull så kan man kanske i stället tillskriva rollen som odjur till den betydligt större sjöelefanten, som med sina maffiga 6,5 meter och vikt på 3500 kilo är en riktig bjässe.
Det går ju trots allt inte att förneka att färgskalan på bilden i fråga väl stämmer överens med den hos en säl.
Sjöelefant
Gråsäl

2 juni 2019

Monstret i dammen

Stillbild från Jeremy Durants video i april 2019
Det har börjat cirkulera ett par videoklipp som först publicerades för över en månad sedan i år, videoklipp som visar en ganska blank vattenyta och hur någonting syns delvis ovanför ytan, samt att mannen som filmar undrar vad det är och om det är en alligator. Jag bestämde mig för att ta en närmare titt på det hela.

Vi kan börja med att kika på videoklippen ifråga:



Dammen ifråga ligger i Akron, Ohio, och heter Little Turtle Pond. Den används till sportfiske för barn och är på sitt djupaste ställe bara runt 1,5 meter. Det kan ju också förklara varför mannen som filmade var så förvånad över att se någonting av en litet större storlek i dammen.
Vattnet beskrivs som mycket grumligt och sikten i det är inte särskilt bra. 
De som arbetar i parken säger att det absolut inte rör sig om en alligator, utan snarare en större fisk, förmodligen döende då den ligger som den gör vid ytan. Jag är beredd att hålla med dem, särskilt efter vidare undersökning av saken.

Efter att ha läst igenom all information som fanns att tillgå om Little Turtle Pond så fick jag nämligen också reda på att man varje år släpper ut fisk i dammen, utöver öring och abborre även "catfish", det vill säga amerikansk mal. Det är viktigt att göra en skillnad eftersom de europeiska malsorterna kan bli väldigt långa, och likaså de östländska, medan de i Amerika är betydligt mindre. De blir sällan mer än 1,5 meter långa. Samma längd som djupet i Little Turtle Pond, med andra ord.

Till saken hör dock att malar tenderar att kunna bli ganska gamla och gillar dyiga bottnar, något som rapporten om det grumliga vattnet talar för att dammen i fråga har.

Efter att till sist ha rådfrågat en expert kring videon så känner jag mig trygg i att anta att det hela rörde sig om en mal. Inte så mystiskt, men de är väldigt fascinerande fiskar som ovanligt ofta blir beskyllda för att vara sjöodjur.

En stilig mal.

19 maj 2019

Yetifoton då och nu

Yeti av Meli-Val
År 1889 publicerades de första rapporterna om spår efter en väldig humanoid i Himalaya i västerländska tidningar. Detta skedde i och med att britterna under just 1800-talet började utforska området. Givetvis har snömannen varit känd under en betydligt längre tid i sina hemtrakter, men det var först då som ryktena nådde ut till resten av världen.

Under 20-30-talet kom många rapporter om yeti i vår västliga media. Intresset blev ännu större under 50-talet och har väl egentligen aldrig helt avtagit efter det, även om det går i vågor precis som allt annat.
De allra flesta rapporter har kunnat motbevisas. En skalp som påstods komma från en yeti visade sig vara tillverkad av delar från en antilop, en skeletthand var mänsklig, päls har ofta visat sig vara björnpäls om den väl nått så långt att den blivit undersökt. Av rapporterna på 1900-talet så står dock något fortfarande som ut, nämligen de foton som togs 1951 av bergsbestigaren Eric Shapton. Ännu har man inte kunnat motbevisa bildernas äkthet.
Originalbilderna såldes 2014 på en onlineauktion och inbringade 6,875 pund (idag värt 84705 kronor).

Den mesta kända av Eric Shaptons bilder.
På baksidan av ett av fotografierna hade en annan bergsbestigare, Tom Bourdillon från expeditionen skrivit följande:
"Här är fotona av fotavtrycken. [...] Vi fann dem i ett högt bergspass vid Nepal-Tibetanska flodområdet under Everestexpeditionen 1951. De verkade komma från ett annat pass på ungefär 6000 meters höjd, och sedan ned till 5700 m där vi först såg dem, och sedan vidare ut över glaciären. Vi följde dem nästan en mil [Engelsk mil = 1,6km]. Vad det är vet jag inte, men jag är ganska säker på att det inte är något djur som man vet finns i Himalaya, och att det är stort. Jämför djupet med spåren gjorda av Mike Ward (ingen lättviktare) i snön."

Nämnda bild av spåren med Mike Wards spår bredvid.
Efter dessa foton fortsatte rapporterna att komma, även in på 2000-talet, främst från just bergsbestigare som sett spår eller trott sig se själva varelsen.

Och då är vi alltså framme vid nutiden, när tidningarna skriver om att den indiska armén funnit spår efter "den fruktansvärde snömannen". Fotspåren upptäcktes den 9:e april, men man väntade litet och jämförde fotspåren med tidigare rapporter om yeti innan man släppte bilderna och nyheten över Twitter, något som upprört många som inte tycker att en armé skall "twittra om fantasivarelser". Själv tycker jag att det är mycket spännande och att om en officiell organisation finner intressanta spår skall de självklart sprida informationen vidare. Hur skall man annars kunna avgöra vad bilderna visar, om ingen någonsin får se dem?
Utöver att många anser spåren vara falsarium så är det också några som tror att de kan vara från en björn gående på två ben. Detta stämmer intressant nog med faktumet att av nio undersökta "bevisföremål" för yetis existens så visade sig åtta av dem vara från björnar, men inte vilka björnar som helst utan en okänd sort som påminner om isbjörnar, möjligen en hybrid mellan isbjörn och brunbjörn enligt forskarna. Sådana hybrider är inte helt omöjliga, då de redan är konstaterade på andra sidan av Atlanten i form av korsningar mellan grizzlybjörnar och isbjörnar, en korsning som till och med är fertil, till skillnad från många andra artkorsningar.

En "grolar" eller "prizzly", vilket då är nämnda korsning.
Enligt mig är det en vinst oavsett, för en okänd björnsort är verkligen inte fy skam!


Det oförklarliga (1986) ISBN 91-7024-246-1

3 feb. 2018

Åskfågeln i Texas

En bild av en åskfågel, skapad av Steven Thompson
Här kommer något väldigt speciellt för er läsare. Det är en ögonvittnesskildring från en man vid namn Todd Dreher som såg något mycket intressant i skyn över Texas, år 2012.

Todd berättar att han var på väg till jobbet en tidig morgon i Pearland, Texas, när han såg en bevingad varelse som inte liknade någon av fåglarna i området. Han jämförde fågeln med träden omkring och hur högt den beräknades vara uppe i luften och insåg genast att det här inte var en av de vanliga gamarna eller större fåglar som fanns i trakten. Eftersom Todd växte upp som jägare så är han också välbekant med djurlivet omkring sig och van vid att artbestämma fåglar på avstånd. Han har också sett stora gamar, både flygande och på nära håll, så det hörde inte till vanligheterna att han fick se någonting för honom okänt.


Det var under rusningstrafiken, så Todd kunde inte stanna bilen för att tittare närmare på varelsen. Storleksmässigt uppskattar han att den var som två eller två och en halv kalkongamar sida vid sida. En kalkongam blir nästan två meter mellan vingspetsarna. Denna varelsen var i alla fall svart och segelflög på vindarna, men eftersom folk bakom Todd började tuta med sina bilar var han tvungen att röra sig vidare.

Vad var det som Todd Dreher såg för sex år sedan? Todd själv säger att han är rätt säker på att det var en åskfågel, och det är inte den första rapporten om en enorm fågel i omgivningarna.


Jag kontaktade en annan kryptozoolog i Texas, Lyle Blackburn, och han skickade mig några gamla nyhetsartiklar som berättar om andra rapporter av en gigantisk fågel med ett vingspann av 4-5 meter, också i Texas. Artiklarna beskriver en varelse som inte bara blivit sedd, utan som också skall ha attackerat folk. Eftersom den Sydamerikanska kondoren (Vultur gryphus), vilket är den största fågeln på den halvan av jorden bara finns i just Sydamerika så är det verkligen något okänt dessa människor sett. Nämnda kondor blir upp till 3,3 meter mellan vingspetsarna, men kan säkert uppfattas som närmare fyra meter.


Så, vad är en Åskfågel? Det är huvudsakligen den term som kryptozoologer använder för att beskriva enorma okända fåglar i Amerika, här i Europa använder man oftare termen "fågel Rock" för samma sak.
Åskfågeln är i grunden från amerikanska urinnevånarnas mytologi och rapporter om den finns från många hundra år tillbaka. Fossila fynd visar faktiskt att fåglar med så mycket som ett vingspann på fem meter existerade samtidigt som människan en gång i tiden, och kanske, kanske finns det några kvar där ute, glidflygande på hög höjd.



En rekonstruktion av den största kända fågeln genom tiderna, utdöd sedan länge.
Gamar kan tveklöst bli riktigt stora. Detta är en gåsgam.
Kalkongamen blir nästan 2 meter mellan vingspetsarna.
Article in English here.

Källor: Todd Dreher, Lyle Blackburn, Wikipedia


14 jan. 2018

Märkliga stora gelébollar


Sedan 2002 har det inkommit multipla rapporter om märkliga, stora geléartade bollar som upptäckts både från båt och av dykare på ganska grunda vatten runt om i världen. Bara förra året, 2017, rörde det sig om ett tiotal rapporter, centerade vid kusterna utanför Norge och Sverige, men även vid Kanadas kust. Bollarna som setts är mellan en till två meter i diameter, somliga helt klara och genomskinliga, medan andra har ett rött stråk genom mitten.

Ett liknande fynd har gjorts utanför Turkiets kust 2015, men den bollen var närmare 4 meter i diameter.

Gemensamt för samtliga rapporter är att dessa gelébollar enbart hittats på relativt grunt vatten, ned till 20 meters djup. Rapporterna är i nuläget vanligast i kalla vatten.

Den starkaste teorin är att det rör sig om en form av skyddskapsel för bläckfiskägg, men innan någon tagit ett vävnadsprov är det omöjligt att avgöra om så är fallet. Gro I van der Meeren som arbetar som forskare vid Havsforskningsinstitutet i Norge säger att det enda som de är övertygade om är att det rör sig om någonting levande, och troligen ofarligt.
Jättebläckfiskar har förts på tal, men eftersom dessa bara rör sig på ofantliga djup och gelébollarna enbart observerats på grunda vatten verkar det inte särskilt troligt att det handlar om deras ägg. Betydligt troligare är att det handlar om olika medlemmar av bläckfiskfamiljen med det latinska namnet Omnastrephidae, då de i fångenskap har observerats lägga ägg i sådana här kapslar, förmodligen som en skyddsmekanism så att äggen hinner utvecklas till fullo innan de kläcks. Medlemmar av den familjen finns också spridda i såväl varma som kalla hav över hela jordklotet. Konstaterade fynd av sådana gelébollar har också gjorts utanför Nya Zeeland.

Flertalet av arterna inom nämnda familj är väldigt hårt ansatta vad gäller utfiskning, och förhoppningsvis innebär ökningen av observationer att dessa arter har återhämtat sig och fortplantar sig flitigt.

Fyndet i Turkiet 2015
Dykare med en av gelébollarna
En 80 cm geleboll kring äggen från en Todarodes Pacificus
Äggmassa på 10 meters djup utanför Nya Zeeland 2004.
Källor: GP, Havet.nu, Mother Nature Network, Calocean Project, ResearchGate



7 jan. 2018

Mystiska dinosaurliknande kvarlevor funna i Indien

Foto med mätningar av fyndet
I november 2017 fann man de här märkliga kvarlevorna när man rensade ur ett sedan länge övergivet ställverk i Jaspur, Indien. Rummet där man gjorde fyndet under litet bråte hade inte varit öppnat på 35 år. Visserligen en ansenlig tid för ett rum att vara stängt, men inte förväntade man sig ett så märkligt fynd för det.

På bilden ovan kan ni se mätningarna av kvarlevorna. Kroppen var 28 cm lång och huvudet 9 cm.

Myndigheter kontaktades och vid en första undersökning kunde man inte fastslå vad för slags djur det rörde sig om, även om det inte är svårt att se likheten med en dinosaurie.
Många har efter att ha sett bilderna på internet påstått med säkerhet att det rör sig om en katt, men efter att ha betraktat bilderna och de videor som finns av fyndet ställer jag mig ytterst tveksam till detta. Dels för att ögonhålorna är helt felaktigt placerade för att det skall röra sig om en katt, men främst för att både en Dr Parag Madhukar Dhakate, en konservator för Indian Forest Service samt palentologstuderande Aaryan Kumar vid Delhi University har undersökt kvarlevorna och torde vara kunniga nog för att känna igen en katt om de ser en.
Ingen av dem säger dock att det rör sig om en dinosaurie, även om båda medger att det ser ut som det.

Dr Dhakate uppgav att kvarlevorna har sänts till Dr Badhaur Kotia som är en palentolog vid Kuman University.

Någon vidare information om vad man kom fram till vid analysen har inte undertecknad hittat, så om ni läsare vet mer får ni gärna berätta det!

Ett kattskelett. Visst finns det likheter, men titta på huvudet och jämför.

En till bild på kvarlevorna.

En dakotaraptor, vilket är en av de dinosaurier man tycker fyndet liknar.
Källor: Mirror, DailyMail, TimesofIndia, IndiaExpress

3 sep. 2017

Monster och magiska hattar

Filmtolkningen av monsterspindeln Aragog
Att Harry Potter har blivit ett synnerligen populärt fenomen har nog knappast gått någon förbi, men till och med i vetenskapen sätter Rowlings värld sina fotspår. Det är ett par av dessa fotspår jag tänkte berätta om här, nämligen två nya sorters spindlar som båda döpts efter individer som existerar inom Harry Potters universum.
Det krävs inte så mycket fantasi för att se likheten, inte sant?
Först ut är en märkligt formad spindel som hittades i Indien 2016. Den döptes till Eriovixia gryffindori efter Godric Gryffindor på grund av sin likhet med Sorteringshatten! Om ni undrar över sambandet så var Godric Gryffindor den trollkarl som först ägde hatten.
Spindelforskaren Javed Ahmed berättade: "När jag var ung var jag väldigt förtjust i att läsa Harry Potter-böckerna. Så när jag träffade den här lilla spindeln fick den mig att tänka på den magiska hatten."
Javed Ahmed beslös sig också för att dela nyheten på Twitter med J.K. Rowling och fick följande svar: "Jag är verkligen smickrad! Gratulationer till upptäckten av ännu ett fantastiskt vidunder!"

Inte heller helt olik sin namne.
Den 26 april 2016 var det nästan på dagen nitton år sedan den jättelika monsterspindeln Aragog dog i Harry Potter-böckerna. Det var också dagen när man fann en ny spindelsort i Iran och beslöt sig för att döpa den efter den berömda besten.  Till utseendet påminner vargspindeln Lycosa Aragogi verkligen om filmens tolkning av Aragog, och den tolkningen var också baserad på just en vargspindel. Den här spindelns är inte riktigt lika stor i alla fall, dess kropp är "bara" 26 mm lång.

Lycosa Aragogi

Eriovixia gryffindori

Visst är det fantastiskt hur mycket populärkulturen kan komma att inspirera även inom vetenskapen?

Källor: Wikipedia, Iflscience, CNN, The Indian Express, DailyMail, Discovery Channel, Earthtouchnews


27 aug. 2017

Indiens märkliga underjordiska grodor

Nasikabatrachus Bhupathi
Det finns en familj grodor med bara två arter som medlemmar, dels denna ovan (Nasikabatrachus Bhupathi) som officiellt förkunnades upptäckt för bara ett par dagar sedan och dels dess enda släkting som beskrevs av forskare för första gången 2003 (Nasikabatrachus Sahyadrensis).

På engelska kallas den här grodan för "purple pig-nosed frog", men på svenska har den ännu inte något eget namn. Det som gör arten speciell är inte bara den vackra blå teckningen kring ögonen, vilket ger ögat ett ovanligt vaket utseende, utan också att de lever näst intill hela sina liv under jord. De lila grodorna ger sig inte ens upp på ytan för att äta, utan gräver i stället gångar med sina hårda framben och har en specialanpassad lång tunga som de använder för att slicka i sig termiter och myror i gångarna.

Det finns egentligen bara en sak som kan locka fram de lila grodorna från sina gångar - vilket är regn, eller i förlängningen fortplantning.
När monsunperioden inträder så börjar hanarna uppge läten från under sanden i bergsbäckar. De uppsöks sedan av honor och parar sig i vattnet där äggen sedan läggs. Dessa kläcks till grodyngel inom bara ett par dagar, men i stället för att vara vanliga grodyngel som bara simmar omkring så har de en slags sugmun som de suger sig fast vid stenarna med under de av monsunregnen skapade vattenfallen. Där äter de alger med sina små munnar och tillbringar ungefär 120 dagar i strömmen. Det är den längsta perioden som de här arterna någonsin är ovanför marken... Om nu under vattnet kan räknas.

Nasikabatrachus Sahyadrensis

Nasikabatrachus Sahyadrensis
Källor: National Geographic, Atlasobscura, DailyMail, Wikipedia

13 aug. 2017

Två nya reptiler funna i Indonesien!

Pseudocalotes baliomus. Foto: Zootaxa 2017
Det är alltid roligt när det hittas djur som man inte tidigare visste existerade. Nu i år har man hittat två stycken tidigare okända reptiler på Sumatra i Indonesien. Dels är det den här lille gynnaren ovanför, vilken döptes till pseudocalotes baliomus, ett namn som syftar på de kännetecknande vita prickarna över ödlans skulderblad. Ödlan lever i skogen på Sumatras östkust.

Den andra reptilen som har hittats är en orm, uppkallad efter en Indonesisk herpetologist* vid namn Irvan Sidik, vilket då ledde till det latinska namnet Lycodon sidiki. Ormen i fråga är inte giftig, men den ser ut som sina giftiga släktingar vilket i sig är en överlevnadsstrategi.

Lycodon sidiki. Foto: Zootaxa 2017

Pseudocalotes baliomus. Foto: Zootaxa 2017

Källor: Mongabay, Wikipedia, foton från Zootaxa

 * = Reptilforskare

6 aug. 2017

Nessie: Ian Bremners foto

Välkomna tillbaka efter sommaruppehållet! Nu återupptar uppdateringarna varje söndag i och med det här inlägget. Först ut i flödet är ovanstående foto som togs i Loch Ness förra året.

En eftermiddag i september 2016 åkte den 58-årige amatörfotografen Ian Bremner kring Loch Ness och fotograferade. Ovanstående foto säger han sig inte ha noterat förrän han kom hem och häpnade över vad han såg. Bremner påstår sig ha varit en skeptiker som genom det här fotot blivit övertygad, men själv är jag inte lika övertygad direkt.

En jämförelse, först en inzoomning av fotot:


Och sedan en relevant jämförelse:

Bilden ovan är ett foto av en säl i just skotska vatten, och det är allmänt känt att sälar färdas upp via floden Ness, från havet till sjön.

Så även om det är ett fantastiskt foto så är det som mest fantastiskt för att det visar hur lurad man kan bli av sina egna - eller andras - ögon.

Kanske ligger det till med sälarna som med manaterna i den här charmiga serien:




Källor: The Sun, Doubtful News, Metro, Man versus Manatee

21 maj 2017

Kiwada (kiwa hirsuta)

För elva år sedan klippte min mor ut en liten tidningsnotis åt mig. Den satt länge på mitt kylskåp innan den försvann i en flytt. I dag tänkte jag se vad som egentligen hände med den märkliga "håriga krabban" som notisen handlade om. Sagt och gjort: Möt kiwada.

Kiwada kallas på engelska ofta för "Yeti crab" eller "Yeti lobster" på grund av sin ljusa färg och sin håriga uppenbarelse. Namnet "Kiwada" kommer från "Kiwa" vilket är namnet på en havsgud i moerisk mytologi. Ett poetiskt namn för Stilla Havet, där kiwadan hittades, är "Te moana nui a Kiwa" vilket till och med betyder "Kiwas stora hav".
"Hirsuta" vilket är dess andranamn på latin betyder helt enkelt bara "hårig", vilket känns logiskt nog.

Denna märkliga lilla varelse blir inte mer än runt femton centimeter lång och såg för första gången den moderna dagens ljus i mars 2005, och upptäckten offentliggjordes inte förrän ett år senare. Det var genom en marinbiologisk undersökning som ägde rum via en bemannad djuphavsubåt som man fann detta ovanliga skaldjur på 2200 meters djup.
Även om kiwadan ser ut som en hummer är den närmare besläktad med eremitkräftor och krabbor än faktiskta humrar.

Det visade sig efter rejäla undersökningar att upptäckten av kiwadan resulterade i att man fick skapa en ny biologisk familj kallad "kiwaidae" och 2006 upptäcktes ännu en medlem som sedan fastslogs 2011 och fick namnet "kiwa puravida".

Kiwadan är blind och lever enbart på rejäla djup. Det är oklart vad den lever av, men den vanligaste teorin är att den helt enkelt är en köttätare.

Oavsett bevisar det här ännu en gång vilka märkliga företeelser det finns - och som fortfarande upptäcks - i havet.

Källor: Wikipedia, NCBI, MBARI




14 maj 2017

Senaste rapporten om Nessie


Åtta månader är inte en så lång tid, men det är en lång tid utan rapporter från folk som tror sig ha sett Nessie. De sista rapporterna under förra året kom in den 21 augusti (2016) och handlade dels om två stora varelser (runt tio meter långa) som simmat ut från stranden och dels om märkliga skuggor under ytan vid slottet Urquhart. Sedan gick det alltså åtta månader innan nästa rapport kom in, denna gång en filmad sådan.

Filmen togs den 7 maj (2017) och laddades sedan upp på Youtube. Efter att ha sett på den åtskilliga gånger kan jag dock tyvärr konstatera att chansen att den visar en levande varelse är snudd på omöjlig. Dels störs vattenytan knappt alls av att föremålet rör sig, utan det tycks vara något som flyter med en ström, dels så rör det sig inte alls individuellt utan är fixerat till en och samma form under hela videon.

Men, oavsett är det en ny rapport, vilket om inte annat är ett tydligt vårtecken!