13 aug. 2016

Krönika: I Tivedskogarnas djup

Den senaste veckan har tillbringats i en liten röd stuga på Närkeslätten. I Närke utspelade sig också en av de händelser som bidrog som bränsle till mitt stora intresse för kryptozoologi.

Det var ungefär femton år sedan det hände.
I en utstickning av de stora och mytomspunna Tivedsskogarna ligger en liten skogssjö. Någon gång i tiden har den nog varit större, för den är omgiven av våtmark och förrädisk gungfly. En långsmal spång av plankor leder ut till en brygga. Vattnet är brunaktigt och någon meter ned blir sikten helt obefintlig.
Jag och min bror hade badat där många gånger och den här högsommaren var det dags igen. Trots värmen var vattnet kyligt så fort man kom ned en fot under ytan. Min bror hoppade i direkt och började simma, medan jag föredrog att ta stegen ned från bryggan och vänja mig gradvis. När jag väl kom i hade han redan simmat bort till sjöns andra sida och tagit sig upp på en annan brygga.
Jag simmade en stund, men när jag fick syn på en stor sten i vattnet, precis under ytan några meter bort kändes det som en bra idé att sätta sig där och vila litet.
Men när jag var kanske en och en halv meter från "stenen" sjönk denna ned i djupet och jag kände ett extra kallt drag om fötterna när någonting simmade under mig.
Jag har inte badat där igen. Jag kunde då  inte för mitt liv lista ut vad det kunde ha varit.

Efteråt har jag gjort efterforskningar kring den lilla skogssjön. Den är djup för att vara så liten, minst tre meter fritt vatten och sedan minst fyra meter dy. Det finns fisk av fyra olika slag som man känner till, småfisk som är vanlig i insjöar och ingenting extraordinärt. Inte heller förklarar de vad jag kan ha sett, även om de kan förklara vad någonting större i vattnet skulle kunna livnära sig på.
Den enda förklaringen som verkar möjlig så här efteråt är om det finns mal i sjön. De blir ju trots allt stora, äter utöver fisk även grodor vilket det finns gott om i sjön, samt övervintrar i bottenslam som den gräver ned sig i.
Dock är det främst en nattaktiv fisk och då vi badade hade solen knappt ens börjat gå ned.
Någon gång skall jag återvända och undersöka vad som faktiskt döljer sig i den lilla sjön i Tiveden.