Kort från Loch Ness

Jag fick häromveckan in några bilder från en kär vän som besökt Loch Ness och som gått med på att dela bilderna med oss. Inget monster syns visserligen här, men sjön är ju alltid intressant ur en kryptozoologisk synpunkt, så håll till godo!

Ruinen av Urquhart Castle är ett välkänt ställe där många siktat Nessie

Spegelblanka Loch Ness

Andre styrman Agnes Olsson passade på att leta efter Nessie!

Krönika: I Tivedskogarnas djup

Den senaste veckan har tillbringats i en liten röd stuga på Närkeslätten. I Närke utspelade sig också en av de händelser som bidrog som bränsle till mitt stora intresse för kryptozoologi.

Det var ungefär femton år sedan det hände.
I en utstickning av de stora och mytomspunna Tivedsskogarna ligger en liten skogssjö. Någon gång i tiden har den nog varit större, för den är omgiven av våtmark och förrädisk gungfly. En långsmal spång av plankor leder ut till en brygga. Vattnet är brunaktigt och någon meter ned blir sikten helt obefintlig.
Jag och min bror hade badat där många gånger och den här högsommaren var det dags igen. Trots värmen var vattnet kyligt så fort man kom ned en fot under ytan. Min bror hoppade i direkt och började simma, medan jag föredrog att ta stegen ned från bryggan och vänja mig gradvis. När jag väl kom i hade han redan simmat bort till sjöns andra sida och tagit sig upp på en annan brygga.
Jag simmade en stund, men när jag fick syn på en stor sten i vattnet, precis under ytan några meter bort kändes det som en bra idé att sätta sig där och vila litet.
Men när jag var kanske en och en halv meter från "stenen" sjönk denna ned i djupet och jag kände ett extra kallt drag om fötterna när någonting simmade under mig.
Jag har inte badat där igen. Jag kunde då  inte för mitt liv lista ut vad det kunde ha varit.

Efteråt har jag gjort efterforskningar kring den lilla skogssjön. Den är djup för att vara så liten, minst tre meter fritt vatten och sedan minst fyra meter dy. Det finns fisk av fyra olika slag som man känner till, småfisk som är vanlig i insjöar och ingenting extraordinärt. Inte heller förklarar de vad jag kan ha sett, även om de kan förklara vad någonting större i vattnet skulle kunna livnära sig på.
Den enda förklaringen som verkar möjlig så här efteråt är om det finns mal i sjön. De blir ju trots allt stora, äter utöver fisk även grodor vilket det finns gott om i sjön, samt övervintrar i bottenslam som den gräver ned sig i.
Dock är det främst en nattaktiv fisk och då vi badade hade solen knappt ens börjat gå ned.
Någon gång skall jag återvända och undersöka vad som faktiskt döljer sig i den lilla sjön i Tiveden.

Krönika: Den storslagna Storsjön

Att flirta med odjuret. Foto: A. Axelsson

För ett par år sedan fick jag äntligen tillfälle att åka till Storsjön. Själv bor jag ju i Sveriges sydligare delar, så det är en ganska lång färd att göra. Den här gången hade jag blivit tillfrågad av CMJ Productions att i egenskap av kryptozoolog medverka i dokumentärserien Boogeymen och prata om "Storsie", det vill säga Storsjöodjuret och kryptozoologi i allmänhet.
Det föll sig så väl att en gammal barndomsvän huserar på Storsjöns stränder och därmed hade jag både boende och trevligt sällskap ordnat.

Min första vy av Storsjön. Foto: Y. Undin

Östersjön ligger fantastiskt vackert och erbjuder konstant storslagna vyer som tar andan ur betraktaren. Dessutom finns ju också alltid tanken där att man kanske kan få syn på någonting utöver det vanliga. Jag och min vän bestämde oss för att ta en del turer kring sjön under min vistelse.

Man vet att man kommit rätt när det finns särskilda platser
utsedda för spaning. Foto: Y. Undin

Jag hittade ett odjur, även om det ser mer ut som en kattlarv. Foto: A. Axelsson

Att möta upp det kanadensiska TV-teamet på Östersunds museum var spännande och lite lurigt först eftersom vi inte riktigt visste var de skulle hålla hus. Vi hittade dem dock i fiket och pratade en stund innan det blev dags att ge sig in i lokalen där vi skulle spela in.

Den tillförordnade studion. Foto: Y. Undin

Jag med två ur TV-teamet. Foto: A. Axelsson

Kvällsvy vid Storsjön. Foto: Y. Undin

Allt som allt var det en ljuvlig resa och jag hoppas på att snart kunna återvända och besöka fler av spaningsplatserna samt kika närmare på allt som rör Storsie!

Krönika: Att tumla vid Hovs hallar

Hovs hallar. Foto: Mikael Åkerman 2014

Det här är tänkt att vara det första inlägget i en serie mer personliga inlägg om min vardag i relation till intresset för märkliga djur och de underverk som vår värld kan erbjuda.
Nu i helgen var jag på besök hos en god vän i Skåne. En del av er vet säkert att jag i vanliga fall befinner mig på östkusten, men nu var jag alltså betydligt närmare den västra kusten och kunde självklart inte hålla mig från att ta en tripp till havet. Färden gick till Hovs hallar, vilket utöver att vara inspelningsplatsen för ett mycket berömt schackparti även är ett fullkomligt fantastiskt område med vidsträckta stenstränder, dramatiska klippor och spännande grottor.

Det är något speciellt med att vara vid västkusten, förmodligen för att vad som helst faktiskt är möjligt. Där ute bland vågorna finns det teoretiskt sett möjlighet att få syn på späckhuggare, delfiner och tumlare och på stränderna finner man ibland sepiaskal efter bläckfiskar och andra intressanta ting.

Hovs hallar, foto: Y. Undin 2014

När jag för över 20 år sedan var där för första gången så hittade jag ett hajkadaver och fick se en liten grupp om tre tumlare långt ute i vattnet. Efter det har det blivit några besök då och då, även om det är långt från så ofta som jag hade önskat. Just tumlare tycks dock vara något som ofta färgar mina besök, och till min stora förtvivlan missade jag hur en ung tumlarkalv besökte den privata badbryggan jag brukade besöka 2008.
Även denna gång stals min uppmärksamhet av en tumlare i form av ett kadaver som hade spolats iland på den steniga stranden.

Det till höger är ett tumlarkadaver, Hovs hallar. Foto: Mikael Åkerman 2014

 Tumlare är intressanta djur. Det beräknas finnas några hundra tumlare kvar i Östersjön, men det var länge sedan jag hörde någon rapport om det. De är lite vanligare vid västkusten, men tyvärr har beståndet minskat betydligt på senare tid.

Oavsett så känner jag mig lyckligt lottad som både fått möjlighet att se levande tumlare i det fria samt studera ett tumlarkadaver på nära håll.
Och för er som har möjlighet att göra ett besök vid Hovs hallar så kan jag starkt rekommendera den fina naturupplevelsen oavsett om man vill spana efter något märkligt eller bara njuta av dagen.