En orm med grön päls!

I Thailand fann en man den här märkliga ormen i en vattengöl vid träsket där han bor. Han blev förbryllad över hur konstig den såg ut och tog med den hem. Ormen ifråga är cirka 60 centimeter lång och verkar vara vid god hälsa. Mannen och hans familj har behållit den hemma och matar den.

Det finns ju inga ormar med hår, så vad är det här för märkligt djur egentligen? Teorin presenterad både av lekmän och experter är att detta är en Homalopsis buccata (Puff-Faced Watersnake) som legat och väntat på sitt byte så länge i samma göl att alger växt på den och därmed skapat den fina, gröna pälsen. Om teorin stämmer så kommer ormen att vid nästa ömsning bli av med pälsen och se helt normal ut igen.

Homalopsis buccata helt utan päls

Källor: Yahoo News, Coast to Coast, The Science Times

Pälsfladdrare - Ja, det är ett riktigt ord

Så här mitt i veckan kan man behöva något uppmuntrande att titta på. Det är bra att regelbundet påminna oss om vilka konstiga djur som faktiskt finns bevisade i vår märkliga värld. Denna gång kommer jag skriva om den här gynnaren som du kan se ovan på bilden, en pälsfladdrare. På engelska kallas päldfladdrarna för "Flyging Lemur", men trots att det ser ut att vara ett ganska bra namn så är de faktiskt inte alls lemurer, bara väldigt avlägsna släktingar.

Länge visste inte ens zoologerna vad de skulle tro om den här märkliga varelsen. Man diskuterade huruvida den tillhörde ordningen Äkta insektsätare, eller kanske Fladdermöss, men till sist kom man fram till att de är en alldeles egen ordning, en som är nära släkt med Primaterna, det vill säga apor och liknande.

Pälsfladdraren finns i två olika arter, en som heter Cynocephalus variegatus och en annan som heter Cynocephalus volans. Den finns i Sydosasien, men man har faktiskt hittat en nu utdöd släkting, Planetetherium mirable, i Nordamerika också. 

Den här nattaktiva växtätaren lever nästan hela sina liv i träden och har sällan ens setts på marken. Genom att spänna ut sin, ja ni vet, fladdriga päls med tillhörande hudflikar (kallat "flygmembran") kan de utan problem glidflyga över 120 meter i taget. 
Huvudet och kroppen blir upp till 42 centimeter långa och till det får man också sedan räkna en svans som kan sträcka sig till att vara 27 centimeter lång.

Vi avslutar med en glad nyhet, C. volans var tidigare rödlistad (det vill säga märkt som utrotningshotad) mellan åren 1996-2008, men har nu statusen livskraftig i världen!

Halengamen - ett flygande monster i Blekinge

Halengamen, Sandra Lundholm. 2021. Instagram: @hexkonster

Vid Olofström i Blekinge finns det en 22,6 meter djup sjö som heter Halen. Med sina 3,44 kvadratkilometers areal är det Blekinges största sjö. I sjön finns en ö som heter Stora Norrön och på den skall det häcka ett monster, det har det berättats om i århundraden. Varelsen, som kallas "Halengamen" beskrivs likna en hårlös gam med fjäll istället för fjädrar och läderaktiga vingar. Den skall under långa tider tillbringa mer tid på sjöbotten än uppe i träden och flyger så snabbt och med sådan kraft att den utan problem kan sänka en båt.

I Jämshög, som ligger i närheten av Halen finns även från gamla tider ett dokument som berättar om hur Jämshög fick sitt namn, och att det brukade heta Broby innan en jättelik gamliknande fågel slog sig ned på Hallaberget. Den gigantiska fågeln skrämde folk så att de till sist offrade en oxe till den och den tog oxen i sina klor och flög iväg efter att ha ätit upp djuret. Därefter blev namnet Gamshög, vilket senare omvandlades till Jämshög.

Citat ur Prästrelationerna 1624 (på äldre nudanska):

"Det er almindeligtt, hos de gamlle I sognen att Giemszø I gamell dage haffuer verett kalldett Brobÿ, men aff en hendellsze skullde naffnett forventt bleffuett, thi der siges, att der en gang skullde en griff, som indbÿggerne kallde en Gam, kommett flÿendis, och satt sig paa itt højtt bierg, hos bÿen, som kalldes Hallebiergett, och bleff der sidendis hartt ved tho dage, och Ingen midlerthid thorde gaa aff sitt hus, eller lade sitt queg ud; Omsider haffuer de ladett en tiur ud paa gaden, och gick och bølede, och gammen bleff hannem var, och suengde thill och thog ham I sin kloffve, och flø paa biergett Igien med hannem, och fortherede hans blod och kiød, der epter haffuer gammen fløjett sin vei; Och siden er bÿen kalldett Gamshøj, och nu siden ved Idelig brug kalldett Giemsø." 

Om vi skall anta att det rör sig om samma slags varelse torde den också vara väldigt stor, eller om berättelsen bara kryddats litet på 400 år, det är ju inte otänkbart. Kanske var det så att varelsen var ganska stor och satt och åt på offergåvan en längre tid snarare än lyfte en oxe i sina klor. Vad sanningen är lär vi aldrig få veta, men det är utan tvivel en spännande historia. 

Det är inte okänt att faktiska gamar visar sig i Sverige till och från, men än så länge är det Gåsgamar som visar sig i den södra delen av landet ibland, dock har de både fjädrar och övernattar inte under vattnet... 

Gåsgam

Källor: Cryptoscandinavia, Nordiska Flygödlor, Wikipedia

Riktiga drakar: Större öronnattskärra (Lyncornis macrotis)

I sydöstra Asien finns en fågel som verkligen inte är svår att se som en drake. Den är ganska stor och kan bli upp till 41 cm lång. Den är dessutom inte på något sätt ovanlig, även om den är ganska svår att få syn på eftersom den är nattaktiv.

Det kan också vara svenska nattskärror som ligger bakom uttrycket "Nattramn", vilket på gammelsvenska då översätts till "Nattkorp".
Det sades vara osaliga andar efter de döda som i form av korpar flög omkring på nätterna och utstötte hemska knarrande ljud... och finns det något spöklikt över deras idogt knarrande läte.

Källor: Thai National Parks, Wikipedia, Västarvet, Fågelsång

Nytt omdebatterat foto av Nessie

Foto: Steve Challice

Fotot ovan togs av en engelsman, Steve Challice  på besök i Skottland. Han beräknade att varelsen på bilden var runt 2,5 meter lång, men tvivlar själv på att det skulle vara ett fotografi av det berömda Loch Ness-odjuret. Istället tror han mer på naturliga förklaringar såsom en säl eller en stor fisk. Riktigt så stora fiskar finns inte i Loch Ness så vitt man vet, men det är ett faktum att sälar ibland har tagit sig in i sjön. Det har tidigare teoretiserats att det skulle kunna vara en stor gråsäl som misstagits för sjöodjuret eftersom dessa blir 2,5 meter långa. Om man vill vara litet mer fantasifull så kan man kanske i stället tillskriva rollen som odjur till den betydligt större sjöelefanten, som med sina maffiga 6,5 meter och vikt på 3500 kilo är en riktig bjässe.

Det går ju trots allt inte att förneka att färgskalan på bilden i fråga väl stämmer överens med den hos en säl.

Sjöelefant

Gråsäl

Källor: Mirror, LochNessInvestigation, Wikipedia

Monstret i dammen

Stillbild från Jeremy Durants video i april 2019

Det har börjat cirkulera ett par videoklipp som först publicerades för över en månad sedan i år, videoklipp som visar en ganska blank vattenyta och hur någonting syns delvis ovanför ytan, samt att mannen som filmar undrar vad det är och om det är en alligator. Jag bestämde mig för att ta en närmare titt på det hela.

Vi kan börja med att kika på videoklippen ifråga:

Dammen ifråga ligger i Akron, Ohio, och heter Little Turtle Pond. Den används till sportfiske för barn och är på sitt djupaste ställe bara runt 1,5 meter. Det kan ju också förklara varför mannen som filmade var så förvånad över att se någonting av en litet större storlek i dammen.
Vattnet beskrivs som mycket grumligt och sikten i det är inte särskilt bra. 

De som arbetar i parken säger att det absolut inte rör sig om en alligator, utan snarare en större fisk, förmodligen döende då den ligger som den gör vid ytan. Jag är beredd att hålla med dem, särskilt efter vidare undersökning av saken.

Efter att ha läst igenom all information som fanns att tillgå om Little Turtle Pond så fick jag nämligen också reda på att man varje år släpper ut fisk i dammen, utöver öring och abborre även "catfish", det vill säga amerikansk mal. Det är viktigt att göra en skillnad eftersom de europeiska malsorterna kan bli väldigt långa, och likaså de östländska, medan de i Amerika är betydligt mindre. De blir sällan mer än 1,5 meter långa. Samma längd som djupet i Little Turtle Pond, med andra ord.

Till saken hör dock att malar tenderar att kunna bli ganska gamla och gillar dyiga bottnar, något som rapporten om det grumliga vattnet talar för att dammen i fråga har.

Efter att till sist ha rådfrågat en expert kring videon så känner jag mig trygg i att anta att det hela rörde sig om en mal. Inte så mystiskt, men de är väldigt fascinerande fiskar som ovanligt ofta blir beskyllda för att vara sjöodjur.

En stilig mal.

Källor: Mysterious Universe, Summit Metro Parks, A Medium Corporation, Wikipedia

Valar i våra vatten

Knölval av: Katelyn Malmsten

Jag har tidigare skrivit om knölvalarna som siktas ibland i Östersjön, men jag har också insett att många inte känner till riktigt hur många olika sorters valar som man kan sikta i svenska vatten, både på väst- och östkusten.

Knölvalarna har fortsatt att siktas i Östersjön, och det verkar även som att en eller flera har lyckats övervintra, trots att vi ändå talar om världens mest förorenade hav, vars flora och fauna är väldigt känslig och där det inte borde finnas mat för att hålla ens en större val vid liv under en längre tid.

Knölvalen är också den av de stora bardvalarna som snabbast återhämtat sig efter att det infördes ett fångststopp på dem. När fångststopp utfärdades 1966 fanns det omkring 20 000 knölvalar och nu beräknar man att populationen är uppe på ca 80 000 valar. Det betyder att knölvalen har gått från att vara en hotad art, till att petas bort från den listan och fortfarande öka i antal.

Öresvin/flasknosdelfin är inte ovanligt i svenska vatten.

Utöver knölvalarna har man i Östersjön under de senaste fem åren sett den litet vanligare tumlaren, men även litet mer oväntade valar såsom grindval, vikval och flasknosdelfin (öresvin). Flera av dessa sorter har siktats även i de norra delarna av Östersjön, så inte bara nära själva mynningen in från de stora haven. År 2012 såg man även en större val, troligen knölval, så långt upp som utanför Luleå.

Späckhuggare, foto: Center for whale research

När vi sedan vänder oss mot västkusten kan man ha turen att råka på än mer överraskande valar, eller vad sägs om att din båt blir omgiven av en hel flock med späckhuggare? Detta hände exempelvis i maj 2016 när en Martin Boman med sin nioårige son åkte med sin motorbåt från Göteborg till Smögen. Mellan fem till sex individer var ibland så nära båten som bara någon meter. Det måste absolut räknas som en upplevelse för livet.

Kaskelotflocken i Kosterfjorden. Foto: Sara Rausenstierna

I Kosterfjorden iakttog man förra året sju till åtta kaskeloter som simmade norrut en måndagseftermiddag. Det är en helt unik händelse då man de senaste två hundra åren bara rapporterat två kaskeloter längs svenska kuser, varav den ena var död och flöt iland 1988 och nästa sågs 2016.

Kaskeloten är den största utav tandvalarna och därmed också det största kända däggdjuret med tänder som nu lever på vår planet.

En kaskelot blir upp till 18 meter lång, väga 50 ton och kan leva i över 70 år. En sak som just kaskeloterna är kända för är att de kan djupdyka mer än en kilometer ned under ytan, och att de inte helt sällan har påträffats med spår efter gigantiska sugkoppar från jättebläckfiskar efter sådana färder.

För de som är mer intresserade och har lust att försöka få möjligheten att med egna ögon se valar i svenska vatten rekommenderar jag varmt den fantastiska sidan valar.se.

Källor: valar.se, Expressen, PRI, Wikipedia