Visar inlägg med etikett Riktiga drakar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riktiga drakar. Visa alla inlägg

12 jan. 2022

Riktiga drakar: Större öronnattskärra (Lyncornis macrotis)

I sydöstra Asien finns en fågel som verkligen inte är svår att se som en drake. Den är ganska stor och kan bli upp till 41 cm lång. Den är dessutom inte på något sätt ovanlig, även om den är ganska svår att få syn på eftersom den är nattaktiv.

Det kan också vara svenska nattskärror som ligger bakom uttrycket "Nattramn", vilket på gammelsvenska då översätts till "Nattkorp".
Det sades vara osaliga andar efter de döda som i form av korpar flög omkring på nätterna och utstötte hemska knarrande ljud... och finns det något spöklikt över deras idogt knarrande läte.






21 jan. 2018

Riktiga drakar: Olm (Proteus anguinus)

En del tycker olmen har en del mänskliga drag
Naturligt enbart i underjordiska grottsjöar precis öster om Adriatiska havet lever ett mycket speciellt litet djur kallat olm. Olmen har inget pigment, och har tre rosa eller röda yttre gälar på varje sida, vilket gör att den påminner litet om axolotl som skrivits om tidigare här. Olmen har en långsträckt bål och fyra förhållandevis jättekorta ben. Den blir som mest 30 centimeter lång och har ögon som hos vuxna individer är helt täckta av hud och enbart ljuskänsliga.

Arten beräknas ha en livslängd på över 100 år och de kan gå över tio år helt utan mat. Det är en mycket ansenlig ålder för en liten ödla. 

En annan intressant sak med ödlan är att utvecklingen av såväl ägg som kläckta exemplar är helt beroende av vattentemperaturen. Vid 8° tar det sex månader för äggen att bli redo för att kläckas, medan i en vattentemperatur på 15° tar det hälften så lång tid! I tiogradigt vatten kan det dessutom ta 14 år för arten att bli könsmogen!

Olmen upptäcktes 1689 efter att några spolats upp ur grottorna av översvämningar. De beskrevs då som drakyngel och man trodde att de faktiskt var yngel till riktiga drakar som ryktades leva i grottorna i Slovenien. Det dröjde nästan hundra år innan olmen fick ett vetenskapligt namn och så småningom började bli känd som ett eget djur i stället för att vara en mytologisk avkomma.

Som om allt detta inte vore nog för att göra det här djuret speciellt så är teorin att arten existerat, mer eller mindre i sin nuvarande form i 15 millioner år.


Framben, bakben och långsmalt huvud.

Här ser man ganska tydliga likheter med axolotl

En ett år gammal olm från Postojnagrottans akvarium
Källor: Wikipedia, Postojnska Jama, ABC News







8 maj 2017

Riktiga drakar: Flyghundar


Bland flyghundarna finns de största fladdermössen i världen. Visserligen väger de inte så mycket, de största väger bara uppt till 1,5 kilo totalt, men kroppen kan vara upp till 40 centimterer och vingspannet på dessa jättar kan bli upp till imponerande 170 centimeter!

Även om de fått ganska dåligt rykte, såsom alla fladdermöss, så är samtliga av flyghundarna fredliga växtätare och föredrar att äta nektar, pollen, frukt och blommor. Många av dem dricker dessutom ovanligt nog saltvatten vilket innehåller ämnen som för dem är viktiga att få i sig.

Några av de större sorterna finns på Fillippinerna och det är nog inte helt otroligt att de ligger till grund för kryptiden Ropen, vilken beskrivs som liknandes en pterodactyl, det vill säga en av de utdöda flygödlorna. När man tittar på flyghundarnas fantastiska vingar så är det ganska lätt att dra den slutsatsen, inte sant?





Källor: Wikipedia, Cryptid Wiki




18 aug. 2013

Riktiga drakar: Xenodermus javanicus

På engelska heter den till och med "Dragon snake" på grund av sina märkliga och fantastiska fjäll. Den finns i sydöstasien och sägs bli mellan 60-70 centimeter lång.

De upptäcktes först 1836 och beskrivs trivas såväl på fält som i bergstrakter. Huvudfödan är grodor. Tyvärr finns inte så mycket mer information, så i stället bjuds ni på fler bilder av denna vackra orm!

Liggande i mossa.

En albinovariant

Närbild på de fantastiska fjällen

På hugget
Källor: bl.a. The reptile database

11 juli 2013

Riktiga drakar: Pacific Blackdragon (Idiacanthus antrostomus)

På ett djup på mellan 200 meter nattetid och 1000 meter dagtid kan man hitta den här skönheten. Likt många andra djuphavsfiskar så jagar den med hjälp av sin lysande utväxt som lockar till sig småfisk och annat ätbart.
Den är inte särskilt stor, utan blir bara drygt under 40 cm, även o det finns rapporter som är över 20 cm längre än så. Honorna blir också betydligt större än hanarna. Faktum är att hanarna varken har den lysande utväxten, tänder eller magar, så de lever bara tillräckligt länge för att fortplanta sig.

Egentligen är detta alltså ingen jätte, men dess skräckinjagande utseende gör att den ändå förtjänar sitt namn som en av vår planets drakar.



Källor: Greenmoxie, EOL, Fishbase, Monterey Bay Aquarium, Oceana

13 maj 2013

Riktiga drakar: Tuataror (Rhynchocephalia)

Visst ser den väl ut som en ödla? Det är den dock inte. Tuataror eller "bryggödlor" som de också kallas på svenska är en alldeles egen kräldjursordning som i dag bara har två levande arter. De räknas in under kategorin "nutida dinosaurie" och "levande fossil", med andra ord djur som har mer gemensamt med utdöda varelser än med några som lever i dag. Alla deras släktingar dog ut för ungefär 100 miljoner år sedan.

Tuatarorna lever på Nya Zeeland där de haft mycket problem sedan människorna kom dit och tog med sig djur som kom att hota de uråldriga kräldjuren. Av den ena arten finns det i dag bara kvar runt 400 vuxna individer, men de lever dock tryggt och skyddade för tillfället.

En bryggödla kan bli upp till 80 centimeter lång (hanarna), men håller sig ofta kring 60 cm, medan honan är något mindre. De blir mellan 60 och upp till över 100 år gamla och växer över hälften av den tiden så att de blir större och större. Några experter tror att de rent teoretiskt sett skulle kunna nå 200 års ålder om förutsättningarna är perfekta.

Här kommer en annan väldigt intressant sak som gör tuatarorna unika och det är att de har ett tredje öga! Detta sitter ovanpå huvudet och syns bara på riktigt unga djur, eftersom de sedan blir övervuxna med skinn och fjäll. Dock har de förmodligen någon gång fungerat som vanliga ögon eftersom de har alla av ögats komponenter och är kopplade till hjärnan. Även i vuxen ålder när ögonen är dolda så tror man dock att de fortfarande kan skilja på ljus och mörker och kanske även samla in d-vitamin från solen.

Bryggödlan är för övrigt nattlevande, men tycker om att ligga och sola på dagarna om de är fullvuxna. De små brukar gömma sig under trädstammar och liknande, kanske främst för att de större ibland ägnar sig åt kannibalism. Utöver att äta upp varandra så tycker de om att äta insekter, spindlar, grodor, andra ödlor och fågelägg.

Tuatarorna finns i många olika färger och de kan också skifta färg flera gånger under sin levnadstid.

Det finns många inhemska legender om dem och de är enligt sägen budbärare åt Whiro, vilken är gud över död och katastrofer.

En brun bryggödla

En liten grön hane

Ännu en grön

Mer än så här kan man inte se av det tredje ögat till sist.

En större bryggödla med pärlor som utsmyckning på en tagg.

Tidigare fanns tuataran avbildad på New Zeelands mynt och här har smyckeskonstnärinnan Donna Spray gjort en vacker ring av den.

Och till sist en stor mörkgrå tuatara som vilar på en trädstam.

15 sep. 2012

Riktiga drakar: Violsnäcka (Glaucus atlanticus)

Det är knappt att man ens kan tro att den här varelsen är på riktigt, men ändå existerar den i allra högsta grad. Inte heller känns det särskilt långsökt att den på engelska även kallas för Blue Dragon.

Violsnäckan är en nakensnäcka som lever i alla tropiska och varma hav. Den kan som mest bli fyra centimeter lång, men det är vanligare att den håller sig under tre centimeter. Den flyter själv nära ytan, men uppochned på grund av att den då är som bäst kamouflerad. Violsnäckan kan bli kannibal om den får möjlighet, men äter annars gärna den giftiga blåmaneten. Giftet är inte farligt för snäckan, utan i stället lagrar den det för eget bruk.




Källa: Wikipedia

6 dec. 2011

Riktiga drakar: Japansk jättesalamander (andrias japonicus)

Av: Utagawa Kuniyoshi
Dagens riktiga drake är en riktig överlevare som nästan inte förändrats ett dugg på 30 miljoner år! Den japanska jättesalamandern finns bara i Japan där den är känd under namnet "Ōsanshōuo" vilket fritt översatt betyder "Gigantisk pepparfisk". Den är ett av världens största groddjur och kan bli runt en och en halv meter lång, även om legenderna givetvis talar om mycket större exemplar.

Arten lever i klara vattendrag och då främst i områden med skog, även om den har hittats nära tät bebyggelse några gånger. Den anses vara en delikatess att äta, men är helt fridlyst eftersom den utöver jakten hotas av dammbyggnationer och liknande påverkan av naturen från människans sida.

Den äter bland annat fisk, grodor och insekter och är aktiv på natten. Man har märkt att i fångenskap kan den bli en bit över femtio år gammal, men i det vilda uppnår den åldrar på över åttio år!

Den japanska jättesalamandern uppmärksammades av västvärldens vetenskapsmän först på 1836 när den holländske zoologen Coenraad Jacob Temminck upptäckte den. I Japan har jättesalamandern dock länge varit föremål för både legender och konstverk. En saga från 1700-talet berättar om en salamander som var tio meter lång och som gav sig ut på åkrar och åt upp både kor och hästar (Värt att nämna är väl att jättesalamandern till skillnad från många andra salamander aldrig lämnar vattnet i verkligheten). En hjälte hittades i alla fall, Mitsui Hikoshiro, som lät salamandern svälja honom hel för att sedan sprätta upp den inifrån. Det var dock ingen bra idé, för enligt sagan så började skörden då att slå fel och folk dog på mystiska sätt, inklusive hjälten själv. Snart insåg byborna att salamanderns ande fanns kvar och hämnades från andra sidan döden. Detta löstes genom att man byggde ett altare för att hedra salamandern, en byggnation som finns kvar än i dag.
 
Det är ett tydligt exempel på hur viktig jättesalamandern varit i Japans historia och även att djur som kan tyckas vara mytologiska har en verklig varelse bakom sig.


Ett exempel för att se hur stora de faktiskt blir!
Käkar som kanske ser ofarliga ut, men inte är att leka med.
Den har små ögon och ser väldigt dåligt.


Källor: Science Naturalis, BBC News, Wikipedia

24 okt. 2011

Riktiga drakar: Flygande ödlor

Draco Volans
Flygödlor hör inte bara hemma i dinosauriernas värld, utan finns även i vår tid, om än i något mindre skala. Det är ödlor som bor i södra och sydöstra Asien. De här ödlorna kallas lämpligt nog Draco och de använder sina vingar för att glidflyga från träd till träd för att snabbt och smidigt komma undan rovdjur. De är dock inga jättar, för den största av dem, Draco Blanfordii blir bara strax under 35 cm med svans.

Glidflygturer på runt 60 meters längd har noterats och det är extra anmärkningsvärt just med tanke på att ödlorna är ganska små. Även om vingarna i fråga inte gör att ödlorna faktiskt kan lyfta och faktiskt flyga, så kan flera arter däremot kontrollera sina flygturer ganska bra och manövrera i luften för att ta sig dit de vill. De som har mindre vingar och inte kan kontrollera turen lika bra är däremot mycket snabbare än sina mer storvingade släktingar.
Ödlorna lever hela sina liv i träden och den enda gång de ger sig ned på marken är när honorna skall lägga ägg. Då klättrar de ned och gör ett hål i marken där hon lägger några ägg innan hon fyller igen hålet. I ungefär ett dygn vakar hon över äggen, men sedan ger hon sig av upp i träden igen och återvänder aldrig.

Linné gav dessa ödlor namnet Draco eftersom de är så lika de mytologiska drakarna, och visst får man erkänna att när man kikar närmare på dem och föreställer sig ett mycket större exemplar så går det inte att frångå att det här faktiskt är riktiga, nu levande drakar.



 


Källor: Wild Asia, Reptile.lv, Mudfooted, Wikipedia

5 mars 2011

Riktiga drakar: Krokodiler

Krokodiler är egentligen inte en art i sig, utan en familj av arter och till den hör 14 olika krokodilarter. När jag var yngre minns jag att jag alltid störde mig på att jag kanske sade fel när jag kallade något en krokodil, eftersom det kunde vara en alligator. Nu har vi ju klargjort att alligatorerna också tillhör krokodilfamiljen, så därmed kan man inte säga fel om man säger krokodil.

På bilden ovan ser ni en amerikansk krokodil. Tydligt där är ju att den har många tänder och tänder är förmodligen en av de saker man gärna förknippar med krokodiler. En krokodils tänder är ihåliga och inuti den växer en ny tand fram, så de förnyas under hela dess liv.
En intressant sak är att man är osäker på hur gamla krokodiler egentligen kan bli, eftersom det inte finns något säkert sätt att kontrollera deras ålder på. Enligt kvalificerade gissningar så har man kommit fram till att krokodiler kan leva i ungefär 70 år, även om man också gissat att "Mr. Freshy" som bor på Australian Zoo är hela 130 år gammal!

Nu handlar ju det här inlägget om riktiga drakar och trots allt är krokodiler det närmaste vi kommer den sorts drakar som faktiskt levt på jorden, i och med att de fanns med redan under dinosauriernas tid. De blir också maffigt stora. Man har hittat krokodiler som är över sex meter långa, men det finns också rykten om de som blivit upp till nio meter!
 Glöm för övrigt krokodiljägaren och Crocodile Dundee för ett ögonblick. Den mest fantastiska krokodiljägaren i Australien är en kvinna vid namn Krys Pawlowski. 1957 sköt hon den största krokodil som någonsin blivit mätt, en bjässe på 8,63 meter!

Nu slutligen så skall vi prata lite om en kändis-krokodil vid namn Gustave. Han är en gigantisk nilkrokodil som bor i Burundi. Med sina över sex meter i längd och vikt runt ett ton så är han den största krokodil som man är säker på har bevittnats i Afrika.
Gustave beräknas vara närmare 70 år gammal nu och anklagas av lokalbefolkningen för att ha dödat över 300 människor. Säkerligen är siffran överdriven, men att denne jätte faktiskt dödat människor råder det ingen större tvekan om.
Intressant är också att Gustave verkar synnerligen intelligent. 2002 försökte mannen som döpt Gustave, Parice Faye, gillra en fälla för krokodilen. Inte bara undvek Gustave fällan, utan det verkade också som om han faktiskt medvetet retades med Faye och hans team. Allt finns dokumenterat i en dokumentärfilm kallad "Capturing the Killer Croc" som rekommenderas. Gustave har även stått som modell för filmen Primeval.

Med all trolighet ett foto av Gustave.
Pawlowski vid en replika av rekordkrokodilen. Det får en att inse hur stor den faktiskt var, inte sant?
Krokodil dödad av en handgranat från en amerikansk soldat på Saipan Island 1943.
Den sägs ha varit runt nio meter lång.
Krokodil av okänt datum från Roper River i Australien.
Källor: National Geographic, Wikipedia, The Age, Mysterious Australia