In Search Of...

På sjuttio- och åttiotalet sändes den här serien i USA. Utöver kryptider så undersökte den också övernaturliga fenomen på ett spännande och fängslande sätt. De flesta av avsnitten går numera att hitta på Youtube och jag har länkat till ett av mina favoriter, om inte annat för att med Leonard Nimoy som berättare förtjänar serien nya tittare. Mycket nöje!

Boktips: Drakormens Gåta

Boken är både vacker och behändig

Denna fantastiska bok anlände till mitt hem nu i veckan som var. Den är utgiven av Kronoberg läns Hembygdsförbund 2017 och är såväl som en rykande färsk kryptozoologibok även en historisk sådan, daterad till cirka 70 år innan uttrycket "kryptozoologi" ens togs i bruk. Då skrev nämligen folklivsforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius Om draken eller lindormen, vilket var ett seriöst försök att samla vittnesmål och rapporter om drakormen i den svenska, framför allt Småländska, naturen.
I den här boken skildras således hans efterforskningar med inledning, kommentarer och efterord av Thomas Malm, professor i humanekologi vid Lunds universitet.
För såväl historieintresserade, som etnologer, kryptozoologer och de som är trollbundna av myter och legender är den här boken ett klart och tydligt måste i bokhyllan!

Boken går att beställa direkt från Kronobergs läns Hembygdsförbund. Trevlig läsning!

Källa: Drakormens Gåta av Gunnar Olof Hyltén-Cavalliuys och Thomas Malm, ISBN: 978-91-86870-23-2

Mutantkräftan som klonar sig själv

För trettio år sedan fanns det ingenting som hette "marmorkräfta". För ungefär 25 år sedan skapades arten genom att en kräfta muterades och därmed fick förmågan till att klona sig själv! Möt kräftan med det latinska namnet Procambarus virginalis.

Arten består alltså enbart av honor som föder nya honor, vilka är genetiskt identiska med modern. Arten började i akvarier, men har sedan dess funnit sin väg ut i naturen på flera olika ställen. Från början var det bara rapporter om enstaka individer, men nu har ett antal länder i Europa funnit allt större populationer. Även på andra ställen i världen har kräftan förökat sig explosionsartat. På Madagaskar finns nu enligt rapporter miljoner marmorkräftor som dessutom riskerar att helt konkurrera ut de inhemska kräftorna. Det är kanske inte så konstigt dock eftersom en enda individ kan producera hundratals ägg åt gången, så på bara ett år kan en kräfta ha blivit tvåhundra kräftor - alla redo att reproducera sig i lika stor mängd.

I Tyskland finns det både marmorkräftor att köpa i djuraffärer, men biologen Frank Lyko som forskar om dem kan nu i stället bara gå till en sjö i närheten och hitta vilda exemplar i stället. Han berättade att han och två kollegor under endast en timmes tid lyckades fånga 150 stycken med sina bara händer.

Det är oroande hur fort det går, men samtidigt så räknar forskarna inte med att det kommer att bli en hållbart art i det långa loppet. Arter som försökar sig helt på egen hand är inte vanliga och de tenderar att dö ut till sist, dock inte under vår livstid. Korta tidsperioder i det här fallet är runt 100 000 år.

Låter det spännande? Det är dock ingenting du kan eller bör skaffa. 2016 förbjöds det i EU att äga, handla med eller släppa ut marmorkräftor.

En marmorkräfta i akvarium.

Upp till 15 cm långa blir marmorkräftorna.

Källor: The Shrimp Farm, New York Times,  io9, Wikipedia, Marmorkrebs.org

Åskfågeln i Texas

En bild av en åskfågel, skapad av Steven Thompson

Här kommer något väldigt speciellt för er läsare. Det är en ögonvittnesskildring från en man vid namn Todd Dreher som såg något mycket intressant i skyn över Texas, år 2012.

Todd berättar att han var på väg till jobbet en tidig morgon i Pearland, Texas, när han såg en bevingad varelse som inte liknade någon av fåglarna i området. Han jämförde fågeln med träden omkring och hur högt den beräknades vara uppe i luften och insåg genast att det här inte var en av de vanliga gamarna eller större fåglar som fanns i trakten. Eftersom Todd växte upp som jägare så är han också välbekant med djurlivet omkring sig och van vid att artbestämma fåglar på avstånd. Han har också sett stora gamar, både flygande och på nära håll, så det hörde inte till vanligheterna att han fick se någonting för honom okänt.

Det var under rusningstrafiken, så Todd kunde inte stanna bilen för att tittare närmare på varelsen. Storleksmässigt uppskattar han att den var som två eller två och en halv kalkongamar sida vid sida. En kalkongam blir nästan två meter mellan vingspetsarna. Denna varelsen var i alla fall svart och segelflög på vindarna, men eftersom folk bakom Todd började tuta med sina bilar var han tvungen att röra sig vidare.

Vad var det som Todd Dreher såg för sex år sedan? Todd själv säger att han är rätt säker på att det var en åskfågel, och det är inte den första rapporten om en enorm fågel i omgivningarna.

Jag kontaktade en annan kryptozoolog i Texas, Lyle Blackburn, och han skickade mig några gamla nyhetsartiklar som berättar om andra rapporter av en gigantisk fågel med ett vingspann av 4-5 meter, också i Texas. Artiklarna beskriver en varelse som inte bara blivit sedd, utan som också skall ha attackerat folk. Eftersom den Sydamerikanska kondoren (Vultur gryphus), vilket är den största fågeln på den halvan av jorden bara finns i just Sydamerika så är det verkligen något okänt dessa människor sett. Nämnda kondor blir upp till 3,3 meter mellan vingspetsarna, men kan säkert uppfattas som närmare fyra meter.

Så, vad är en Åskfågel? Det är huvudsakligen den term som kryptozoologer använder för att beskriva enorma okända fåglar i Amerika, här i Europa använder man oftare termen "fågel Rock" för samma sak.
Åskfågeln är i grunden från amerikanska urinnevånarnas mytologi och rapporter om den finns från många hundra år tillbaka. Fossila fynd visar faktiskt att fåglar med så mycket som ett vingspann på fem meter existerade samtidigt som människan en gång i tiden, och kanske, kanske finns det några kvar där ute, glidflygande på hög höjd.

En rekonstruktion av den största kända fågeln genom tiderna, utdöd sedan länge.

Gamar kan tveklöst bli riktigt stora. Detta är en gåsgam.

Kalkongamen blir nästan 2 meter mellan vingspetsarna.

Article in English here.

Källor: Todd Dreher, Lyle Blackburn, Wikipedia