19 mars 2016

Rapport från Accio 2016

Jag har under dagen hållit i lektioner om kryptozoologi på konventet Accio 2016.
Tack till arrangörer och deltagare för ett trevligt konvent och stort intresse för mitt ämne!

13 mars 2016

Boktips: Björn! och Följa John av Bengt Nilsson


Dessa två ungdomsböcker (från 1998 och 1999) passar även bra för kryptozoologi-intresserade vuxna som letar efter lite lätt läsning.

De handlar om ett syskonpar vid namn John och Maria  och utspelar sig i den svenska skogen intill Dalälven, i en semesteridyll som snabbt slits samman.
Jag vill inte avslöja för mycket kring böckerna eftersom det känns som att det skulle förstöra upplevelsen för läsaren. De kommer dock att i mångt och mycket handla om en intressant tanke kring en känd kryptids vara eller icke vara.

Bengt Nilsson är förutom författare även filmare och journalist. Språket i böckerna är målande och all dialog känns naturlig och intressant.


Allt som allt får böckerna tillsammans fyra snömän-ur-fokus av fem möjliga!




Michigans hundman

"The Dogman" av Christina Benin
Många är de historier och sånger om varulvar, olika former av korsningar mellan människa och varg, som figurerat i mänskliga kulturer. Bland annat finns den Svenska medeltida balladen "Varulven" eller "Jungfrun i blå skogen" som med sin existens samman med diverse rapporter visar att tron på varulvar var fullt levande genom 1800-talet här i Norden.
Men historierna tar inte riktigt slut där och nu skall vi gå in på ett synnerligen intressant fall som kallas hundmannen i Michigan.

Varelsen rapporterades först så sent som 1887 och förekom i lokala rapporter, främst i norra Michigan under många år. Hundra år efter den första rapporten fick den legendariska varelsen ett uppsving i och med att en radiopratare vid namn Steve Cook i Michigan spelade in en låt där texten utgick från rapporterna om varelsen. Låten var tänkt att vara ett aprilskämt, men fick oväntat stor uppmärksamhet och popularitet. Veckorna efter att han först spelat låten så blev den tveklöst den mest önskade låten på radiostationen. Samtidigt började rapporterna rulla in. Människor ringde in och berättade om sina egna möten med hundmannen och med tiden växte antalet till över hundra ögonvittnesskildringar. 1997 använde Cook litet av den informationen för att lägga till några verser i sin sång och 2007 gjorde han även en nyinspelning.

Även om sången i fråga inte är särskilt framstående rent krasst sett, så är det ändå ett intressant tillvägagångssätt till textskapande, förmodligen är det också vad som inspirerade Lemon Demon till att skriva sången Eighth Wonder" som jag tidigare skrivit om i det här inlägget.

Framför allt är det intressant eftersom det kastat mer ljus på en kryptid som annars inte varit särskilt känd, särskilt utanför Michigan.

Och rapporterna fortsätter att anlända. Förra året rapporterade ett sällskap på tre personer att de den sjunde mars mött en hundliknande oidentifierad varelse i skogen i St. Clairs-området. Varelsen som rapporterades skall ha haft svart päls och en mycket lång svans. Anledning till att de inte såg det som en hund var på grund av hur den rörde sig, vilket skall ha varit mycket olikt en hund. Den stod dock på alla fyra innan den försvann in bland vegetationen.

Nästa rapport kommer från en annan plats än Michigan, nämligen Wisconsin, men den är också rykande färsk. Rapporten är från den 22 februari i år och ögonvittnet är en pojke på tretton år som var ute och gick med sin hund. Pojken beskrev att hans hund plötsligt började skälla och morra mot ett närbeläget skogsparti. Ögonvittnet säger sig då ha gått närmare för att se vad som upprörde hunden, men att han såg ingenting förrän han hörde ett märkligt ljud och fann sig stirra in i ett par gula ögon. Han backade några steg, men stod och stirrade på varelsen i nästan en minut medan han undrade vad sjutton det var för något. Sedan tog varelsen ett steg mot honom vilket fick pojken att fly hemåt hals över huvud med sin hund.
Varelsen beskrivs ha varit runt 150 cm lång, täckt av svart och grå päls, huvudet hade spetsiga, upprättstående öron och en lång nos, och varelsen hade även mörka, långa klor.

Den person som har undersökt mest kring hundmannen är en kvinna vid namn Linda Godfrey. Hon har under många år samlat rapporter, skrivit böcker om varulvsliknande varelser och äger även avgjutningar av tassavtryck som sägs tillhöra hundmannen. Dessa tassavtryck ser ut som vargspår med den imponerande storleken av 15x15 cm.

Det är spännande att varulvsrapporterna inte klingat ut i våra dagar, trots att de känns ganska gamla och utdaterade vid första anblick för de flesta människor. Vad som ligger bakom rapporterna då som nu kan vi självklart bara spekulera över.




Källor: Cryptozoologynews, Cryptidz Wikia, Real Unexplained Mysteries, Phantoms and Monsters, Bigfoot Evidence



8 dec. 2015

Den landgående bläckfisken

Trodde du att bläckfiskar bara kan röra sig i vatten? Då är det dags att tänka om. Det finns bläckfiskar som kan röra sig mellan vattenansamlingar och till och med attackera upp på land!




Källor: BBC, The Guardian


13 nov. 2015

Bläckfisksvampen - ett Lovecraftianskt under på jorden


Stundtals måste man stanna upp och förundras över de ting som redan är bevisade i vår värld. På bilden ser du något som på svenska heter "bläckfisksvamp", men som på engelska har det litet mer fantasifulla namnet "Devils fingers". Det är en svamp från Australien och Tasmanien som på senare tid även dykt upp i Europa och Nordamerika.
Det näst intill overkliga med den här svampen utöver dess säregna utseende är att den "föds" fram ur små ägg kallade "häxägg". Det är ett fruktkroppsanlag som mognar och sedan spricker för att låta svampens tentakelliknande jag veckla ut sig.
När så här utomjordiska ting finns att se så känns det en aning mer möjligt med andra fantasifulla varelsers existens.

Som planterade bläckfiskar.
Häxägg
På väg upp


1 okt. 2015

Krönika: Den storslagna Storsjön

Att flirta med odjuret. Foto: A. Axelsson
För ett par år sedan fick jag äntligen tillfälle att åka till Storsjön. Själv bor jag ju i Sveriges sydligare delar, så det är en ganska lång färd att göra. Den här gången hade jag blivit tillfrågad av CMJ Productions att i egenskap av kryptozoolog medverka i dokumentärserien Boogeymen och prata om "Storsie", det vill säga Storsjöodjuret och kryptozoologi i allmänhet.
Det föll sig så väl att en gammal barndomsvän huserar på Storsjöns stränder och därmed hade jag både boende och trevligt sällskap ordnat.

Min första vy av Storsjön. Foto: Y. Undin
Östersjön ligger fantastiskt vackert och erbjuder konstant storslagna vyer som tar andan ur betraktaren. Dessutom finns ju också alltid tanken där att man kanske kan få syn på någonting utöver det vanliga. Jag och min vän bestämde oss för att ta en del turer kring sjön under min vistelse.

Man vet att man kommit rätt när det finns särskilda platser
utsedda för spaning. Foto: Y. Undin

Jag hittade ett odjur, även om det ser mer ut som en kattlarv. Foto: A. Axelsson
Att möta upp det kanadensiska TV-teamet på Östersunds museum var spännande och lite lurigt först eftersom vi inte riktigt visste var de skulle hålla hus. Vi hittade dem dock i fiket och pratade en stund innan det blev dags att ge sig in i lokalen där vi skulle spela in.

Den tillförordnade studion. Foto: Y. Undin

Jag med två ur TV-teamet. Foto: A. Axelsson

Kvällsvy vid Storsjön. Foto: Y. Undin
Allt som allt var det en ljuvlig resa och jag hoppas på att snart kunna återvända och besöka fler av spaningsplatserna samt kika närmare på allt som rör Storsie!

25 juli 2015

Attenboroughs plattödla (Platysaurus attenboroughi)

En grupp vetenskapsmän ledda av doktor Martin Whiting från universitetet Maquari i Australien har i Sydafrika hittat en ny art av ödlesläktet Platysaurus. Släktets vackra små ödlor har gjorts kända genom dokumentärserien Life in Cold Blood som Sir David Attenborough gjorde, där uppmärksamhet ägnades åt P. attenboroughinis släkting P. broadleyi. Detta och allt som Attenborough har bidragit med till biologiintresserade genom många år gjorde att dr. White och hans kollegor tyckte det var en mycket god idé att döpa den här nya arten efter honom.

Tidigare har man trott att Attenboroughs plattödla var en annan art i samma ödlesläkte, men genomgående DNA-studier som genomförst av dr. Whiting har bevisat att så inte är fallet.

Ödlans kropp blir mellan 7-8 centimeter lång och har som ni ser ett ovanligt färgschema. Den hittades i Namibia och trivs i subtropiska klimat vid klippor, gärna med närhet till vatten.

Under följer en charmerande video från Life in Cold Blood som visar just den här nya artens släkting när den utför fantastiska krumsprång vid vatten.


Källor: iOl, sci-news, reptiles magazine