Professor Johannes Schmidt, samme man som upptäckte att ålarna beger sig till Sargassohavet för att fortplanta sig, fångade 1930 någonting spektakulärt på 1000 famnars djup utanför Godahoppsudden. Det var ett ålyngel som var hela 1,83 meter långt. Ålyngel på ungefär 10 cm kan bli runt 3 meter långa som vuxna, men det här ynglet var redan lika stort som en fullvuxen ål. Hur stort kunde det då ha blivit när det växte upp? Med samma tillväxtfart som små ålyngel så hade det blivit runt 36 meter, men även med lite mer praktiska begränsningar så skulle bara hälften vara synnerligen spektakulärt och förmodligen förklara många observationer av sjöormar.
Schmidts student Anton Bruun (senare chef för Zoologiskt museum i Danmark) var eld och lågor över upptäckten och försökte många gånger senare att hitta och bevisa den jättelika sjöormen, utan att lyckas.
Vad extra intressant är att platsen där ynglet infångades redan då var långt ifrån okänt i kryptozoologiska intressekretsar. Den 6 augusti 1848 iakttog de brittiska officerarna och kapten Peter M'quhae ombord på HMS Daedalus utanför Godahoppsudden hur en cirka 19 meter lång sjöorm simmade jämsides med skeppet. De beskrev varelsen som liknande en orm eller ål med huvudet minst en meter över vattenytan. Huvudet i fråga var runt 3 meter långt, avsmalnande och platt på ovansidan, samt att den hade ett tydligt överbett. Den hade mörkbrunt skinn med lite gulaktigt vitt kring strupen. De såg också något längsmed ryggen som de beskrev som liknande manen på en häst.
Vittnena såg inga rörelser, men sjöormen gjorde 13 till 14 knop och var på väg rakt sydväst. Observationen varade ungefär 20 minuter.
Just kring Afrikas kust är det här långt ifrån de enda rapporterna. Bland annat så såg 1879 passagerar på skeppet Baltimore något som liknande observationen från Daedalus i Adenviken. Den här gången var observationen mer dramatisk, då sjöormen faktiskt uppmärksammade skeppet och öppnade sina käftar vid två tillfällen.
Kanske ligger helt enkelt svaret i sjöormsfrågan hos ålarna, kanske inte. Den som lever får se.
Källor: Michell & Rickard: Den flygande katten, Fanthorpe: The Worl'd Greatest Unsolved Mysteries, Mysterious World
Schmidts student Anton Bruun (senare chef för Zoologiskt museum i Danmark) var eld och lågor över upptäckten och försökte många gånger senare att hitta och bevisa den jättelika sjöormen, utan att lyckas.
Vad extra intressant är att platsen där ynglet infångades redan då var långt ifrån okänt i kryptozoologiska intressekretsar. Den 6 augusti 1848 iakttog de brittiska officerarna och kapten Peter M'quhae ombord på HMS Daedalus utanför Godahoppsudden hur en cirka 19 meter lång sjöorm simmade jämsides med skeppet. De beskrev varelsen som liknande en orm eller ål med huvudet minst en meter över vattenytan. Huvudet i fråga var runt 3 meter långt, avsmalnande och platt på ovansidan, samt att den hade ett tydligt överbett. Den hade mörkbrunt skinn med lite gulaktigt vitt kring strupen. De såg också något längsmed ryggen som de beskrev som liknande manen på en häst.
Vittnena såg inga rörelser, men sjöormen gjorde 13 till 14 knop och var på väg rakt sydväst. Observationen varade ungefär 20 minuter.
Just kring Afrikas kust är det här långt ifrån de enda rapporterna. Bland annat så såg 1879 passagerar på skeppet Baltimore något som liknande observationen från Daedalus i Adenviken. Den här gången var observationen mer dramatisk, då sjöormen faktiskt uppmärksammade skeppet och öppnade sina käftar vid två tillfällen.
Kanske ligger helt enkelt svaret i sjöormsfrågan hos ålarna, kanske inte. Den som lever får se.
Samtida illustration av sjöormen och skeppet Daedalus. |
Det här är absolut en av mina favoritbloggar och det är sjukt intressanta saker men kan du inte försöka hitta fenomen som har någon sorts form av bevis förutom vitnesmål? Vet att det troligen är jättesvårt (om inte omöjligt) men det core kul.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Problemet är ju att om saker är bra bevisade så är de inte längre kryptozoologiska över huvud taget. Det har ju dock presenterats en del fotografier, ett och annat filmklipp och avgjutning från fotavtryck. Vad för slags andra bevis finns det?
SvaraRadera