Jackalope

En tolkning av hur en jackalope ser ut

Enligt nordamerikansk folktro är en jackalope en korsning mellan hare och hjort eller antilop. Det är således som bilden visar en hare med horn på huvudet. Det är en varelse med massor av intressanta myter kring sig. Exempelvis så sägs man kunna mjölka jackalope-honor när de sover med magen uppåt, och att mjölken har näst intill magiskt medicinska egenskaper. Det sägs också att en jackalope kan härma ljud perfekt, bland annat att man kunde höra dem sjunga och härma cowboys röster då dessa samlades vid lägereldar och sjöng på kvällarna i den gamla västern.
Tydligen parar sig bara jackaloper när det är åskstormar på gång och det är därför de är så ovanliga, ja, enligt legenderna då.

Det bästa sättet att fånga en jackalope är att sätta ut en flaska whisky på natten. Då kommer den tydligen törstiga lille gynnaren att dricka sig full och bli lättare att fånga.

Det som troligtvis ligger bakom legenden är dock lite mindre trevligt, tyvärr. Det finns ett virus hos bomullssvanskaninen som heter papillom. Det ger djuret vårtor som kan växa så mycket att de liknar horn, oftast på kaninens huvud.

En kanin smittad av papillom-viruset

Den enda ljusningen med den trista vetenskapliga förklaringen är ju dock att det ofta finns någon form av sanning bakom myter, och i det här fallet är den visuellt närmare legenden än vad som är vanligt.

Källor: Wikipedia, Stanford

Är stor fot storfots fot?

Den 29 mars hittade två pojkar den här ruttnande foten i skogen utanför Lakesville, Massachusetts. Det som gör den speciell är att det inte är en människofot, vilket undersökningar av rättsläkaren bekräftade. Detta har givetvis fått storfot-fans över hela klotet att lystra och vakna till liv med förhoppningar om att vi äntligen fått bevis för den varelse som det skapats legender och historier om i så många år.

Just nu är foten skickad till ett laboratorium för att man en gång för alla skall fastställa vad det är för något.

Tyvärr tror jag inte att det är något mer spännande än en björntass under stark förruttnelse. Jämför exempelvis med skelettet efter en björns bakbenstass:

Men som vanligt uppmuntrar jag alla att tro exakt vad de vill, vem vet, kanske blir vi överraskade den här gången?

Källor: Forensics4fiction, Discovery

Hoan Kiem-sköldpaddan

Enligt legenden så var det nästan 600 år sedan som sköldpaddsguden Kim Qui gav Le Loi ett magiskt svärd som han använde för att frigöra Vietnamn från Kina med. Strax efter segern seglade Le Loi över Hoan Kiem när en sköldpadda kom och stal svärdet från honom. Många försök gjordes att återfinna svärdet och sköldpaddan, men till sist accepterade hjälten att svärdet hade blivit återlämnat till sköldpaddsguden.

Hoan Kiem-sköldpaddan ansågs vara en legend fram till 1967 när ett exemplar blev dödat av en fiskare. Det exemplaret finns nu uppstoppad i ett närbeläget tempel och det är en bjässe på 1,9 meter i längd. Länge trodde man att det var den sista av sköldpaddorna i Hoan Kiem, tills 1998 då den nuvarande filmades för första gången. Så vitt man vet finns det bara ett enda exemplar kvar i hela världen av den här sortens mjukskaliga sköldpadda. De mer romantiskt lagda tror även att denna sköldpadda är den samma som återhämtade Le Lois lånade svärd.

Källor: Wikipedia,Youtube, Cryptomundo

Den märkliga okapin

Den första okapin som föddes i fångenskap

För lite mer än hundra år sedan var okapin en kryptoid. Trots att man hade sett skinn av den på det naturhistoriska museet i London så trodde man att det var ett falsarium, någon slags kreation skapad av skinn från en zebra och andra däggdjur.

I sekelskiftet upptäckte Ugandas brittiske guvernör Sir Harry Johnston hur pygméer från Kongo blev kidnappade och bortförda för att visas fram i underhållningssyfte. Han räddade pygméerna och de i sin tur berättade historier om okapin för honom. Johnston blev nyfiken och trots att han inte lyckades med att få se en okapi personligen så lyckades han få med sig ett skinn i gott skick samt ett kranium. På så vis kunde man sedan fastställa att okapin var verklighet och dessutom en släkting till giraffen. 1901 fick den sitt vetenskapliga namn Okapia johnstoni.

Okapin är mycket skygg och ger sig bara ut om nätterna för att söka föda. Den finns i vilt tillstånd enbart i regnskogen av nordöstra Kongo-Kinshasa och lever inte i flock utan rör sig för det mesta ensam.

En vuxen okapi är ungefär 150-170 cm i mankhöjd och kan väga upp till 250 kilo. Det saknas ännu forskning om många olika aspekter kring djuret. Exempelvis så vet man att en okapi i fångenskap kan bli upp till 33 år gammal, men hur gammal den blir i vilt tillstånd har man ingen aning om.

Okapin har en lång, lila tunga som den bland annat använder till att rengöra sig med.

Man trodde att okapin var släkt med hästar snarare än giraffer från början,
och vi ser ju varför, inte sant?

En okapikalv med sin mamma

Källor: Biomedical Ephemera, Wikipedia, WWF

Enhörningen - legend och sanning

Enhörningen har ända sedan antiken varit ett av de mest populära mytiska djuren. Nuförtiden är de ofta avbildade som hästar med horn, medan ursprungsbilden sades ha klövar, lejonsvans och getskägg utöver det karaktäristiska spiralvridna hornet.

De flesta legender kring enhörningen rörde sig kring dennas magiska egenskaper, att hornet hade förmåga att bota alla sorters sjukdomar och att enhörningen på ett nästan gudomligt sätt enbart kunde närmas av en jungfru, gärna utan några metallföremål på sig eftersom enhörningen liksom många andra mytiska djur inte tålde vare sig järn eller stål.

Det spekuleras fortfarande om huruvida det finns någon vetenskaplig bakgrund till legenden om enhörningen och helt otänkbart är det inte att sagan inspirerats bland annat av djur med två horn som på grund av vanskapelse bara råkat få ett.

"Enhörning" hittad 2008 i Italien

En del tror också att den jättelika, utdöda noshörningen Elasmotherium kan ha legat som grund för några av legenderna. Den levde för 50 000 år sedan och var i storlek av en mammut samt hade ett väldigt imponerande horn.

En skalle av en elasmotherium

Det mest kända djuret som kan ha inspirerat och som fått ge upp sitt "horn" för enhörningslegenden under många år är narvalen. Den har en spiralvriden tand som kan bli upp till tre meter lång och det är denna som många gång har sålts under påståendet att det är ett enhörningshorn. Det vill sig så illa att man i vissa delar av världen ännu jagar narvalar för att använda hornets "magiska" egenskaper, bland annat som potensmedel.

Två narvalar korsar tänder

Det finns ett spännande sammanträffande när det gäller enhörningen och narvalen. Enligt legenden så kastade Noa av enhörningen från arken eftersom den var ensam och den förvandlades då till en narval. Här kommer det märkliga sammanträffandet: Enligt DNA-studier på senare år så har det visat sig att valar och hästar är besläktade på ett mycket närmare håll än man tidigare anat.

Källor: Wikipedia, NyTeknik, hubpages

Dingiso (Dendrolagus mbaiso)

Dingison är en pungdjursart som tillhör släktet trädkängurur. Den finns i Nya Guinea. Det som är speciellt med det här djuret är inte att det är ett okänt djur, utan att det upptäcktes väldigt sent av världen. Första gången det beskrevs för vetenskapen var 1995 och det filmades inte förrän 2009 efter att dokumentärfilmare från BBC fått leta efter den i 11 dagar samman med urinnevånarna.

Med detta vill jag givetvis säga att trots att vår planet är grundligt befolkad och undersökt så finns det fortfarande djur man inte känner till, och mer att upptäcka och utforska!

Kraken

The Kraken av signaturen Fenster

Below the thunders of the upper deep;
Far far beneath in the abysmal sea,
His ancient, dreamless, uninvaded sleep
The Kraken sleepeth: faintest sunlights flee
About his shadowy sides; above him swell
Huge sponges of millennial growth and height;
And far away into the sickly light,
From many a wondrous grot and secret cell
Unnumber'd and enormous polypi
Winnow with giant arms the slumbering green.
There hath he lain for ages, and will lie
Battening upon huge seaworms in his sleep,
Until the latter fire shall heat the deep;
Then once by man and angels to be seen,
In roaring he shall rise and on the surface die.

- Alfred Tennyson, 1830

(Inlägget tillägnat Alv Rehnberg som fyller år i dag)