J'ba Fofi - monsterspindeln

Nu har många sett den nya Hobbit-filmen på biograferna och säkerligen är det också många som ryckt till vid scenerna med jättespindlarna. Men hur är det med jättespindlar i verkligheten och krytozoologin?

1938 var den engelske upptäcksresande R.K. Loyd och hans hustru på safari i Kongos djungler. När de körde genom regnskogen såg de plötsligt en stor varelse som korsade vägen framför dem. De trodde först att det var en stor apa på alla fyra, men insåg lika snabbt att det var en spindel med ett benspann på mellan 120 och 150 cm. Inte helt överraskande kände de sig lättade när spindeln vände om och flydde då de närmade sig.

1942 befann sig en australiensk soldat i Papua, Nya Guinea, och han rapporterade att han såg en "valp-stor" jättespindel i ett nät som var mellan 3-4,5 meter i diameter. Han beskrev den som att den hade massiv kropp och att den var svart och hårig som en fågelspindel.

1948 var en man vid namn William Slaydon ute och gick med sina barnbarn på väg till kyrkan. De stannade när de hörde ljud i vegetationen och strax därefter kom en spindel "i storlek med ett badkar" ut från buskarna och korsade vägen.

Det ovanstående är då rapporter från västvärlden, men namnet "J'ba Fofi" betyder "jättespindel" och kommer från Baka-folket i Kongos observationer av densamma. Baka-folket har under början av 2000-talet för kryptozoologen William Gibbons beskrivit J'ba Fofi som ungefär 150 cm bred när man räknar med benen, och de har också beskrivit noga hur de bygger ytliga tunnlar kamouflerade med löv som sedan avslutas i ett runt nät mellan två träd. Beskrivningarna är påfallande lika hur minörspindlar och vissa fågelspindlar bygger sina bon. De har berättat att spindlarna äter fåglar och mindre djur, men att de är mer sällsynta nu än vad de varit förr, då de var mycket vanliga. I Gibbons guidegrupp om sex personer hade samtliga män dock någon gång sett en jättespindel. Det berättades också att spindlarna är väldigt giftiga och farliga för människor.
J'ba Fofis ägg beskrivs som ljust gulvita och med samma form som jordnötter. Det sägs också att de nykläckta är gula med lila magar. När de blir äldre så mörknar färgerna och det gula övergår till brunt.

Det intressanta med detaljen om giftet är att det leder oss till en rapport från en engelsk missionär i Uganda vid namn Arthur Simes. Någonstans på 1890-talet så påstod han att hans bärare blev intrasslade i ett gigantiskt nät och att ett antal stora spindlar anföll dem och injicerade dem med gift. Männens kroppar svullnade och de dog sedan i feberyror. Simes påstod sig ha skrämt bort spindlarna med hjälp av sin pistol.

Inga av dessa jättespindlar har fått sin existens bevisad i vetenskapliga termer. Den största spindeln man känner till i dag har ett benspann på lite över 30 cm och är en fågelspindel från Sydamerika. Den allra största fossilerade spindeln levde dock för 300 miljoner år sedan och hade ett benspann på över halvmetern.

Det finns också lite intressanta teorier kring sådana här jättespindlars fysik. Det har påpekats att spindlar av den storleken inte kan existera på grund av hur de är uppbyggda. Det har också påpekats att de mer primitiva spindelarterna har en specifik fysisk uppbyggnad och de mer utvecklade en annan, samt att sådana här jättespindlar torde ha en kombination av de båda varianternas fysiska företräden.

Lovecrafts Leng-spindel tecknad av Mark Ferrari.

Överlag är jättespindlar något väldigt nervkittlande och spännande, så spännande att skräckförfattaren H.P. Lovecraft skrev om en spindel (vanligtvis kallad "Leng-spindel") från en annan dimension som händelsevis hade lila kropp... Och Lovecraft dog 1937.

Källor: Unexplained Monsters, Sciences 360, Mysterious Creatures: N-Z, Cryptozoology, Wikipedia