Mollisquama parini - Den andra någonsin sedd av människan

Den första gången någon såg en "Pocket Shark", som den kallas, var 1979 utanför Perus kust och den beskrevs ingående av iktyologen (iktyologi är vetenskapen som studerar fiskar) Vladimir Nikolaevich Dolganov 1984. Sedan dess har ingen sett röken av den lilla djuphavshajen, förrän nu.
2010 samlades en stor mängd vattenvarelser in under en statlig forskningsexpedition cirka 30 mil utanför Louisianas kust. Exemplaren frystes sedan in i väntan på att bli undersökta och kategoriserade. Det tog flera år för forskarna att ta sig igenom de infrysta fiskarna och till sist gjorde de en fantastisk liten upptäckt. Bland exemplaren fanns en pocket shark, en hane, 14,2 cm lång och förmodligen några veckor gammal.
Trots att det engelska namnet kan tyckas passande på grund av artens ringa storlek så beror det på ett mysterium i stället. Hajen har nämligen små märkliga fickor vid bröstfenorna som ingen riktigt vet funktionen av.

Den förra pocket shark som hittades var cirka 40 cm lång och en hona som fiskades upp från ett djup av 330 meter. Några fler exemplar är inte kända. Hur stor hajen kan bli vet man inte, och man känner heller inte till någonting om dess vanor eller beteende.

Än så länge är och förblir den alltså ett mysterium.

Källor: Sci-News.com, Fox News, Wikipedia, io9.com

Följetong: Prof. Lake Lyndons journal, del 2

Följetongen är en skönlitterär novell i åtta delar förlagd till slutet av ett fiktivt 1800-tal och består av rapporter kring en upptäcktsresande kryptozoologs expeditioner.

Det köttätande trädet

Den behagliga delen av min resa tycks vara över. Det har nu varit ett konstant skyfall sedan min förra anteckning och allt i packningen är fuktigt. Det är imponerande hur väl infödingarna har anpassat sig till de vädernycker som kan uppstå och mitt lidande av väderleken är jag sorgligt ensam om.

Än har jag inte sett några spår efter Mokele Mbembe, det underliga monster efter vilket jag främst söker, men det har kommit in färska vittnesmål från en närbelägen stam mot vilken jag ger mig av i gryningen. Tydligen kan infödingarna från denna stam vara något fientligt inställda mot främlingar, men jag hoppas på att min tolk och förtrogne Modibo kommer att kunna reda upp möjligt problematiska situationer.

Växten som påstås vara Mokele Mbembes huvudsakliga föda är en stor, strålande vacker, röd blomma med tjocka, vätskefyllda blad. Tyvärr innebar expeditionen till denna blomma upptäckandet av en växt, ett träd, som taget ur människans mörkaste mardrömmar. Jag har tidigare hört rykten om trädet, som stundtals kallas Minotaur och stundtals Yate-veo, vilket betyder ”Jag ser dig”.
Trädet i fråga har en kort stam från vilken långa och slingrande grenar med stora taggar sträcker sig. Dessa grenar ligger draperade över marken, men ve dem som råkar in inom dess räckhåll. Infödingarna såg till att hålla sig långt borta från grenarna, men för att demonstrera trädets natur kastades en bit av vår matsäck i form av en nyskjuten kabybara fram som offer. Trädet vaknade ögonblickligen till liv, grenarna piskade och det snärjde bytet och slingrade sig kring det tills det kramat ut blodet, vilket rann ned över stammen. 

Jag vill inte ens tänka på vad trädet skulle kunna göra med ett större byte, exempelvis en oförsiktig människa. Så även om Afrika må vara vackert så är det också ett vilt, outforskat och farligt land, långt bortom civiliserade människors tankeverksamhet.

Antecknat av Prof. L.L.