Många är de historier och sånger om varulvar, olika former av korsningar mellan människa och varg, som figurerat i mänskliga kulturer. Bland annat finns den Svenska medeltida balladen "Varulven" eller "Jungfrun i blå skogen" som med sin existens samman med diverse rapporter visar att tron på varulvar var fullt levande genom 1800-talet här i Norden.
Men historierna tar inte riktigt slut där och nu skall vi gå in på ett synnerligen intressant fall som kallas hundmannen i Michigan.
Varelsen rapporterades först så sent som 1887 och förekom i lokala rapporter, främst i norra Michigan under många år. Hundra år efter den första rapporten fick den legendariska varelsen ett uppsving i och med att en radiopratare vid namn Steve Cook i Michigan spelade in en låt där texten utgick från rapporterna om varelsen. Låten var tänkt att vara ett aprilskämt, men fick oväntat stor uppmärksamhet och popularitet. Veckorna efter att han först spelat låten så blev den tveklöst den mest önskade låten på radiostationen. Samtidigt började rapporterna rulla in. Människor ringde in och berättade om sina egna möten med hundmannen och med tiden växte antalet till över hundra ögonvittnesskildringar. 1997 använde Cook litet av den informationen för att lägga till några verser i sin sång och 2007 gjorde han även en nyinspelning.
Även om sången i fråga inte är särskilt framstående rent krasst sett, så är det ändå ett intressant tillvägagångssätt till textskapande, förmodligen är det också vad som inspirerade Lemon Demon till att skriva sången Eighth Wonder" som jag tidigare skrivit om i
det här inlägget.
Framför allt är det intressant eftersom det kastat mer ljus på en kryptid som annars inte varit särskilt känd, särskilt utanför Michigan.
Och rapporterna fortsätter att anlända. Förra året rapporterade ett sällskap på tre personer att de den sjunde mars mött en hundliknande oidentifierad varelse i skogen i St. Clairs-området. Varelsen som rapporterades skall ha haft svart päls och en mycket lång svans. Anledning till att de inte såg det som en hund var på grund av hur den rörde sig, vilket skall ha varit mycket olikt en hund. Den stod dock på alla fyra innan den försvann in bland vegetationen.
Nästa rapport kommer från en annan plats än Michigan, nämligen Wisconsin, men den är också rykande färsk. Rapporten är från den 22 februari i år och ögonvittnet är en pojke på tretton år som var ute och gick med sin hund. Pojken beskrev att hans hund plötsligt började skälla och morra mot ett närbeläget skogsparti. Ögonvittnet säger sig då ha gått närmare för att se vad som upprörde hunden, men att han såg ingenting förrän han hörde ett märkligt ljud och fann sig stirra in i ett par gula ögon. Han backade några steg, men stod och stirrade på varelsen i nästan en minut medan han undrade vad sjutton det var för något. Sedan tog varelsen ett steg mot honom vilket fick pojken att fly hemåt hals över huvud med sin hund.
Varelsen beskrivs ha varit runt 150 cm lång, täckt av svart och grå päls, huvudet hade spetsiga, upprättstående öron och en lång nos, och varelsen hade även mörka, långa klor.
Den person som har undersökt mest kring hundmannen är en kvinna vid namn Linda Godfrey. Hon har under många år samlat rapporter, skrivit böcker om varulvsliknande varelser och äger även avgjutningar av tassavtryck som sägs tillhöra hundmannen. Dessa tassavtryck ser ut som vargspår med den imponerande storleken av 15x15 cm.
Det är spännande att varulvsrapporterna inte klingat ut i våra dagar, trots att de känns ganska gamla och utdaterade vid första anblick för de flesta människor. Vad som ligger bakom rapporterna då som nu kan vi självklart bara spekulera över.
