Det var en varm sommardag i Norra Savolax när Selma och några andra barn var ute och gick i skogen i närheten av en liten damm. När de kom närmare dammen såg de vad de beskrev som en ödlemänniska som solbadade på en sten. Varelsen blev skrämd av att barnen närmade sig och dök ned i dammen. Den hade fjällig ödlelik hud, händer och fötter och var ungefär i storleken av en människa.
Barnen blev så klart väldigt rädda, men de såg aldrig varelsen igen. Selma fortsatte att berätta om mötet för sin familj under resten av sitt liv.
Det mest spännande med den här rapporten är först och främst att rapporter om ödlemänniskor i kryptozoologin visserligen inte är okända - i vissa delar av U.S.A. är de till och med vanliga - utan att jag tidigare aldrig hört en rapport från Norden.
Det finns visserligen en del finska väsen i folktron som lever i vattendrag, såsom näkki (lik vår svenska näcken) eller en motsvarighet till vårt nästan bortglömda sjörå.
Eftersom berättelser om sjörån är så ovanliga i dag så behöver jag kanske förklara det litet närmare. Förr i världen trodde man att det fanns så kallade "rådare", någon som "rådde om" och tog hand om olika saker i naturen. Det fanns exempelvis sjörån och bergsrån utöver det mer ihågkomna skogsrået.
Men ingen av dessa vattenväsen i folktron beskrevs specifikt som humanioid med fjällig hud. Det är det som gör att rapporten står ut och blir speciell.
Så, vem vet, de tusen sjöarnas land kanske innehåller ännu mer än vi kunnat ana?
