Mystiska kattdjur i Australien

Jag har tidigare skrivit främst en artikel om ABC-fenomenet, "Alien Big Cats" och då främst inriktat mot England. Det är dock även en ganska stor grej i Australien och det har inkommit många rapporter under 2000-talet, den senaste ägde rum i Victoriaområdet den åttonde april i år.

Kevin Manners var ute och gick i skogen på eftermiddagen när han plötsligt fick syn på någonting som han verkligen inte förväntade sig. Vid vandringsleden framför honom, bara 20 meter bort, stod en stor, svart katt och stirrade på honom. Den var enligt Manners betydligt större än en vanlig tamkatt, närmare bestämt som en stor schäferhund i storlek. Den stirrade på honom en kort stund innan den tog ett språng in i buskarna på andra sidan av stigen.
Manners berättade senare att djuret hade ett kattlikt ansikte, kort kolsvart päls som såg mjuk ut och en väldigt lång, jämn svans. Vidare beskrev han att djuret också var välmusklat och hade stora tassar.

Den nyaste rapporten innan ovanstående inkom den fjärde december 2016. Tim Hurley och hans flickvän körde längsmed en landsväg när Hurley fick syn på ett stort kattdjur som var på väg över vägen. Det visade sig dock snabbt att hans flickvän fått syn på en annan tjugo meter från den första.
Hurley beskrev djuren som att de rörde sig flytande och mjukt och var i storlek med en schäfer.

Naturforskaren Bernie Mace som har undersökt rapporterna om de stora katterna i över trettio år kommenterade fenomenet med att om de svarta kattdjuren är en exotisk art så är det mycket troligt att de huvudsakligen rör sig i par.

Vaughan King är en annan expert som uttryckt sin åsikt om de stora kattdjuren. Han har jobbat som djurskötare av just stora kattdjur på Australia Zoo. När han undersökte området där Hurley och hans flickvän såg kattdjuren sa han uttrycken att det var den absolut bästa tänkbara miljö för stora kattdjur. King undersöker ofta rapporter om stora kattdjur och har själv teorin om att det rör sig om tre olika arter. Han driver en hemsida som heter PantherPeople som fungerar som ett studieforum för att diskutera just det här fenomenet och tror också att det kommer att dyka upp otvetydiga bevis inom en snar framtid, en åsikt han delar med många insatta.

Dock skall det än en gång poängteras att även förvildade tamkatter kan bli otroligt stora, och att det stora, svarta kattdjur på nästan två meters längd som skjöts i Australien 2005 faktiskt visade sig vara just en sådan tamkatt.
Men även om så är fallet så är det väl en svindlande tanke att det tycks finnas en hel ras av dessa gigantiska katter som lever i det vilda och då och då syns av människan... För att sedan försvinna igen.

Källor: news.com.au, Herald Sun, Mysterious Australia,

Jättesengångare och Mapinguari

För sextusen år sedan fanns det en gigantisk sengångare som hette Megatherium. Som ni kan se på bilden här ovan var det ett gigantiskt däggdjur. De kunde väga fem ton och blev sex meter långa. Främst levde de i Sydamerika och betade löv och gräs, då de var alltför stora för att leva i träden som dagens sengångare gör.

Det finns de som tror att de sydamerikanska djunglerna fortfarande huserar levande jättesengångare, och det finns även en kryptid vid namn Mapinguari som av flertalet personer identifierats ha sin grund hos jättesengångaren. Det mest spännande med detta är givetvis att Mapinguari är en högst levande folksaga, vilket torde ge jättesengångaren ett betydligt senare utrotningsdatum än vad som är känt. Det kommer nämligen fortfarande in rapporter om ögonvittnesskildringar av Mapinguari från Amazonas.

Enligt den brasilianska legenden som Mapinguari härstammar från så var varelsen en gång en shaman som upptäckte nyckeln till odödlighet. Han vredgade då gudarna och blev bestraffad med att förvandlas till den här besten för resten av sitt eviga liv.

Mapinguari sägs ha bakåtvända fötter, långa klor, skinn som en kajman, ett enda öga och en extra mun på magen. Långa klor och tjock hud stämmer i alla fall överens med hur jättesengångaren såg ut och ofta avbildas varelsen liknande en sengångare av gigantiska proportioner.

Anledningen till jättesengångarnas utrotande är oklar och det teoretiseras både om klimatförändringar och att mänskliga jägare skall ha kunnat stå bakom försvinnandet.

Dock har man redan lyckats extrahera DNA från kvarlämningar av jättesengångare, så vem vet, även om de inte fortfarande vandrar omkring i Sydamerikas djungler nu så kanske de gör det igen i framtiden.

Källor: Wikipedia, Sloth Sanctuary, MNN

Trunko, en vildsint havsbest?

Originalbilden av trunko

Trunko är vad man kallar ett märkligt djur som flöt iland i Sydafrika den 25 oktober 1924. Djuret beskrevs ha en snabel och vit päls "som en isbjörn". Bilden ovan är den enda som finns, och den anses vara äkta.

Djuret skall ha varit 14,3 meter långt, 3 meter brett och 1,5 meter högt. Huvudet rapporterades vara praktiskt taget ersatt med en snabel på ungefär 1,5 meter längd och med en omkrets på 35 cm. Svansen rapporterades vara tre meter lång och pälsen tjugo cm lång. Det låter ju som en ganska opraktiskt pälslängd på ett sjölevande djur, inte sant?

Den 22 februari i år spolades det iland ännu ett oidentifierat kadaver, denna gång i Filippinerna, som man genast ville fastslå var just "en trunko". Problemet med det är, som ni kan se på bilderna nedan, att det verkar vara ett djur i stadie av djup förruttnelse snarare än ett hårigt havsmonster.

Så var då den ursprungliga trunko samma sak? Helt enkelt en jättebläckfisk eller val som förruttnat till oigenkännlighet och vars blottlagda fettlager och senor påminde om päls? Ja, man kan lätt dra den slutsatsen, men det mest spännande med den ursprungliga trunko var den historia som flera ögonvittnen berättade:
De sade att de hade sett den håriga, snabelförsedda varelsen slåss i flera timmar med två späckhuggare. De berättade att varelsen främst hade använd sin svans i striden samt att den hävt sig tio meter upp i luften vid ett antal tillfällen. Varelsen förlorade dock striden och det var därför den spolades iland på stranden.
Trots att kadavret låg där i tio dagar undersöktes det aldrig officiellt av någon forskare eller vetenskapsman. Dock har den spännande historien om trunkos sista kamp kittlat människors fantasi i snart hundra år, och lär säkert fortsätta att göra det också!

Kadavret som flöt iland i februari 2017

En tolkning från KingOvRats

Den sista striden av Richard Svensson

En tolknng från EternalSaturn

Källor: Phillippine News Now, The Daily Alternative, Wikipedia, Cryptomundo

Vargmonstret shunka warakin

Shunka warakin, eller shunka warak'in som det också stavas, är ett djur som nämns i amerikansk folklore. Det sägs påminna om såväl en varg som en hyena, eventuellt en korsning mellan de båda. Namnet tros härstamma från uttrycket "shhuhnkha Warahwalkin" på chiwere som betyder "bär iväg hundar".
Stöd för att namnet stämmer väl gavs av en amerikansk urinnevånare vid namn Lance Foster som trädde fram 1995 och berättade följande: "Det fanns ett märkligt djur kallat shunka warak'in som smet in i läger på nätterna och stal hundar. Det sades vara hyenaliknande och skrek som en människa när den dödades." Foster berättade också att han trodde att skinnet från djuret fanns kvar, men detta tycks inte ha följts upp av någon.

Ett märkligt djur sköts 1896 i Montana och detta djur har av många accepterats vara vad som ligger bakom legenderna om shunka warakin. Djuret i fråga stoppades upp av en taxidermist vid namn Joseph Sherwood och ställdes upp i dennes kombinerade butik och museum i Idaho. Sherwood namnade varelsen som "ringdocus".
Detta uppstoppade djur är det enda fysiska beviset på att något kan ligga bakom folkloren och trots att det försvann från världens radar under en längre period spårades det upp i december 2007.

Det finns flera teorier om vad shunka warakin kan vara för någonting. En del tror på att det kan vara ett förhistoriskt djur av något slag, såsom jättevarg (canis diros, eller mer känd under sitt engelska namn dire wolf). Det har tagits fram bilder av hur sådana vargar sett ut beroende på var de hörde hemma och den till höger på bilden påminner ganska bra om just Sherwoods ringdocus, inte sant? Det som talar för den förklaringen är ju också att djuret skall ha varit stort nog för att bära iväg på hundar, men besten som sköts i Montana var inte avsevärt stor, utan 120 cm lång från nos till svansrot och nätta 71 centimeter i mankhöjd. Den hade också en något märklig färgteckning med antydan till ränder, som synes på bilden nedan.


Givetvis finns det också mindre dramatiska förklaringar, bland annat att det kan röra sig om en deformerad varg som är helt normal i grund, men vars ovanliga utseende och extra vildsinta beteende handlar om avvikelser.

Några DNA-prover har dock tyvärr inte tagits från det uppstoppade djuret då det först blev en enorm tvist om äganderätten till det uppstoppade djuret och sedan har såväl det museum som äger den samt det som visar upp den just nu varit ovilliga till att låta prover tas, förmodligen för att den drar mer intresse till sig om den förblir ett mysterium.
Kanske är det också sant som ägaren själv uttryckte det, att han inte är redo att se en lösning till ett spännande mysterium som varit centralt i hans familj i generationer.

Källor: Wikipedia, Cryptomundo

Nytt sätt att finna Nessie på!

Forskaren Neil Gemmel från Otagouniversitetet på Nya Zeeland vill använda en modern metod för att lösa mysteriet med Nessie en gång för alla:
Alla djur tappar nämligen celler när de rör sig fram genom vattnet och genom att ta vattenprover kan man från endast några få liter vatten få fram DNA från tusentals arter. Dessa DNA-exempel jämförs sedan med databaser där de flesta levande organismer på jorden finns representerade och om något märkligt skulle finnas i Loch Ness är Neil Gemmel övertygad om att sådana här prover skulle lära oss betydligt mer än tidigare försök till studier av det mytiska monstret.

Det är väldigt spännande tider vi lever i, inte sant? Om mer information dyker upp kring studien så kommer jag självklart att rapportera det här på sidan!

Källa: DaylyMail