Jättesengångare och Mapinguari

För sextusen år sedan fanns det en gigantisk sengångare som hette Megatherium. Som ni kan se på bilden här ovan var det ett gigantiskt däggdjur. De kunde väga fem ton och blev sex meter långa. Främst levde de i Sydamerika och betade löv och gräs, då de var alltför stora för att leva i träden som dagens sengångare gör.

Det finns de som tror att de sydamerikanska djunglerna fortfarande huserar levande jättesengångare, och det finns även en kryptid vid namn Mapinguari som av flertalet personer identifierats ha sin grund hos jättesengångaren. Det mest spännande med detta är givetvis att Mapinguari är en högst levande folksaga, vilket torde ge jättesengångaren ett betydligt senare utrotningsdatum än vad som är känt. Det kommer nämligen fortfarande in rapporter om ögonvittnesskildringar av Mapinguari från Amazonas.

Enligt den brasilianska legenden som Mapinguari härstammar från så var varelsen en gång en shaman som upptäckte nyckeln till odödlighet. Han vredgade då gudarna och blev bestraffad med att förvandlas till den här besten för resten av sitt eviga liv.

Mapinguari sägs ha bakåtvända fötter, långa klor, skinn som en kajman, ett enda öga och en extra mun på magen. Långa klor och tjock hud stämmer i alla fall överens med hur jättesengångaren såg ut och ofta avbildas varelsen liknande en sengångare av gigantiska proportioner.

Anledningen till jättesengångarnas utrotande är oklar och det teoretiseras både om klimatförändringar och att mänskliga jägare skall ha kunnat stå bakom försvinnandet.

Dock har man redan lyckats extrahera DNA från kvarlämningar av jättesengångare, så vem vet, även om de inte fortfarande vandrar omkring i Sydamerikas djungler nu så kanske de gör det igen i framtiden.

Källor: Wikipedia, Sloth Sanctuary, MNN