J'ba Fofi - monsterspindeln

Nu har många sett den nya Hobbit-filmen på biograferna och säkerligen är det också många som ryckt till vid scenerna med jättespindlarna. Men hur är det med jättespindlar i verkligheten och krytozoologin?

1938 var den engelske upptäcksresande R.K. Loyd och hans hustru på safari i Kongos djungler. När de körde genom regnskogen såg de plötsligt en stor varelse som korsade vägen framför dem. De trodde först att det var en stor apa på alla fyra, men insåg lika snabbt att det var en spindel med ett benspann på mellan 120 och 150 cm. Inte helt överraskande kände de sig lättade när spindeln vände om och flydde då de närmade sig.

1942 befann sig en australiensk soldat i Papua, Nya Guinea, och han rapporterade att han såg en "valp-stor" jättespindel i ett nät som var mellan 3-4,5 meter i diameter. Han beskrev den som att den hade massiv kropp och att den var svart och hårig som en fågelspindel.

1948 var en man vid namn William Slaydon ute och gick med sina barnbarn på väg till kyrkan. De stannade när de hörde ljud i vegetationen och strax därefter kom en spindel "i storlek med ett badkar" ut från buskarna och korsade vägen.

Det ovanstående är då rapporter från västvärlden, men namnet "J'ba Fofi" betyder "jättespindel" och kommer från Baka-folket i Kongos observationer av densamma. Baka-folket har under början av 2000-talet för kryptozoologen William Gibbons beskrivit J'ba Fofi som ungefär 150 cm bred när man räknar med benen, och de har också beskrivit noga hur de bygger ytliga tunnlar kamouflerade med löv som sedan avslutas i ett runt nät mellan två träd. Beskrivningarna är påfallande lika hur minörspindlar och vissa fågelspindlar bygger sina bon. De har berättat att spindlarna äter fåglar och mindre djur, men att de är mer sällsynta nu än vad de varit förr, då de var mycket vanliga. I Gibbons guidegrupp om sex personer hade samtliga män dock någon gång sett en jättespindel. Det berättades också att spindlarna är väldigt giftiga och farliga för människor.
J'ba Fofis ägg beskrivs som ljust gulvita och med samma form som jordnötter. Det sägs också att de nykläckta är gula med lila magar. När de blir äldre så mörknar färgerna och det gula övergår till brunt.

Det intressanta med detaljen om giftet är att det leder oss till en rapport från en engelsk missionär i Uganda vid namn Arthur Simes. Någonstans på 1890-talet så påstod han att hans bärare blev intrasslade i ett gigantiskt nät och att ett antal stora spindlar anföll dem och injicerade dem med gift. Männens kroppar svullnade och de dog sedan i feberyror. Simes påstod sig ha skrämt bort spindlarna med hjälp av sin pistol.

Inga av dessa jättespindlar har fått sin existens bevisad i vetenskapliga termer. Den största spindeln man känner till i dag har ett benspann på lite över 30 cm och är en fågelspindel från Sydamerika. Den allra största fossilerade spindeln levde dock för 300 miljoner år sedan och hade ett benspann på över halvmetern.

Det finns också lite intressanta teorier kring sådana här jättespindlars fysik. Det har påpekats att spindlar av den storleken inte kan existera på grund av hur de är uppbyggda. Det har också påpekats att de mer primitiva spindelarterna har en specifik fysisk uppbyggnad och de mer utvecklade en annan, samt att sådana här jättespindlar torde ha en kombination av de båda varianternas fysiska företräden.

Lovecrafts Leng-spindel tecknad av Mark Ferrari.

Överlag är jättespindlar något väldigt nervkittlande och spännande, så spännande att skräckförfattaren H.P. Lovecraft skrev om en spindel (vanligtvis kallad "Leng-spindel") från en annan dimension som händelsevis hade lila kropp... Och Lovecraft dog 1937.

Källor: Unexplained Monsters, Sciences 360, Mysterious Creatures: N-Z, Cryptozoology, Wikipedia

Inte okänt havsmonster filmat

För lite mer än ett och ett halvt år sedan så började den här videon som filmats från en oljerigg spridas över nätet med titlar som "Okänt sjöodjur filmat!" och liknande. För bara några veckor sedan började den postas åter en gång, trots att förklaringen till vad som visades på filmen dök upp ganska snart efter att den släpptes.

Den fantastiska och fantasieggande varelse som vi ser på skärmen är en manet kallad "Deepstaria Enigmatica". Den upptäcktes först 1967 och hittas oftast i arktiska vatten, men har även setts i närheten av de brittiska öarna. Deepstaria Enigmatica har märkts röra sig mellan 800-1800 meters djup och den blir väldigt tunn, vilket man kan se på filmen.

Mest intressant är nog att när man ser det här filmklippet är det inte svårt att föreställa sig att en varelse som denna kan ligga bakom en kryptoid kallad "skinnet". Man vet inte så mycket om "skinnet", men legenden säger att det är en stor, tunn och platt varelse utan ögon som kan anfalla såväl fiskar som människor genom att helt enkelt sluta sig om dem och dra in dem i sig. Om inte annat har med säkerhet legenden inspirerats av gigantiska maneter som denna.

Källor: Dailymail, NBC News, Wikipedia

"Tro vad du vill, men tro inte allt."

Jag har nyligen fått frågan om jag räknar mig som en "troende" när det gäller en viss kryptid. Vilken det gäller är inte riktigt relevant, utan jag tänkte att jag skall försöka förklara min grundläggande ståndpunkt och inställning till ämnet.

Jag "tror" inte på någon kryptid. Att det skall krävas tro i sammanhanget antyder nämligen från början att det handlar om fantasifoster och inte verkliga varelser.

För att kunna ha en någorlunda vetenskaplig inställning till ämnet måste man vara öppen för både kryptiders existens och icke-existens. Att tro på en specifik varelse, eller att inte tro på den, skapar nämligen begränsningar och viker av från den vetenskapliga tanken i grund. Det gäller helt enkelt att lämna alla möjligheter öppna.

Jag har tidigare uttalat mig om att jag betvivlar Nessies existens, men att jag tror på att storfot kan existera. Det handlar dock inte om tro egentligen, utan om kvalificerade gissningar utifrån tillgängligt material. Få skulle bli gladare än jag om mina gissningar och teoretiseringar blir rättmätigt motsagda och överbevisade.

Således handlar mitt favoritcitat i rubriken om att man gärna får tro på vad man vill, vilka teorier om vilka varelser som helst, men att man också skall göra det med ett nytert synsätt och ha belägg för vilken ståndpunkt man sällar sig till.

Sammanfattningsvis så är jag som kryptozoolog alltså inte "troende", men det är utan tvivel att jag hoppas på bevis för fler intressanta djurs existens.

Var god dröj...

Sidan är inte nedlagd, uppdateringen dröjer bara lite extra. Tack för att ni väntar!

Drakkadavret i Spanien: Serpiente de verano

Klicka på bilden för att se en större version!

Åter igen har det flutit iland ett mystiskt kadaver på en strand, denna gång på stranden utanför byn Villaricos i Spanien. Kroppen är fyra meter lång och tycks enligt bilderna ha märkliga, nästan djurliknande horn. Det är märkligt hur många olika instanser som skrivit om upptäckten och som nästan tycks hoppas på att det skall vara en behornad drake.

Min personliga första tanke var att det skulle kunna vara en sillkung, men det kändes inte helt rätt. Dels brukar sillkungar ha en klart röd kam längsmed hela kroppen och jag tyckte att något spår torde finnas av den, dels de märkliga hornen.

Efter lite undersökningar och dividerande kom jag dock fram till samma sak som ett fåtal mer publikationer redan skrivit om, och som även iktyologen (en iktyolog studerar just fiskar) Dean Grubbs meddelat till NBC News:

"Det där är definitivt ett hajskelett. Utväxterna vid ryggen förvirrade mig först, men det är lägre kaudalt stöd för fenor. 'Hornen' är scarpulocoracoider som stödjer de pektorala fenorna."

Det han med andra ord säger är att det som syns på bilden längst ned är en del av en fena och att hornen i fråga är samma sak som våra skulderblad. Resten av hajen som skulle ha gjort den lättare att känna igen har fallit bort under föruttnelseprocessen.

Jag har också lyckats få ta del av iakttagelser från en ortsbo som upplevt fyndet på nära håll. Denne berättar att hela historien gör honom generad i och med att allt tagits dåligt omhand av de lokala myndigheterna. De experter som skulle undersökt kadavret på plats gav det mycket oprofessionella utlåtandet att det helt enkelt var "någon slags fisk".

Intressant nog kallas i Spanien nyheter som är uppblåsta bara för att fylla tidningssidorna under sommaren för "Serpiente de verano", alltså "sommarorm".

Källor: MMN, Live Science, NBC News

Riktiga drakar: Xenodermus javanicus

På engelska heter den till och med "Dragon snake" på grund av sina märkliga och fantastiska fjäll. Den finns i sydöstasien och sägs bli mellan 60-70 centimeter lång.

De upptäcktes först 1836 och beskrivs trivas såväl på fält som i bergstrakter. Huvudfödan är grodor. Tyvärr finns inte så mycket mer information, så i stället bjuds ni på fler bilder av denna vackra orm!

Liggande i mossa.

En albinovariant

Närbild på de fantastiska fjällen

På hugget

Källor: bl.a. The reptile database

Boktips: Bläckfiskar av Cousteau och Diolé

Ett litet lästips så här i sommartider. Oavsett om du vill ligga på stranden i solen, eller kura ihop dig innanför glasrutan i regnet så har man ju alltid glädje av en god bok.

Denna bok skrevs 1973 och gavs ut 1981 på svenska, men den är ändå fortfarande högaktuell. Det är en underbar bok där dokumentärfilmaren Jacques Yves Cousteau tillsammans med sin vän Philippe Diolé skriver om sina möten med bläckfiskar och de upptäckter de gjort kring djuren genom åren.

Visste du exempelvis att bläckfiskar bygger detaljerade bon som de pryder med allehanda saker de hittar på havsbotten? Visste du att bläckfiskar har långtidsminne? Sådant och mycket annat får man lära sig.

Författarna har kanske främst försökt att öka förståelsen för bläckfiskar, och visa världen att de inte alls är de bestar som litteratur och film alltid gjort gällande. Det är en vacker, intressant och ögonöppnande bok - som dessutom är späckad med underbara bilder.

Av uppenbara skäl finns den inte i vanliga bokhandlar, men man brukar kunna hitta den på loppis, på sidan Bokbörsen och på en hel del bibliotek. Mycket nöje!