Bloglovin'

Follow my blog with Bloglovin

Attackerar jättebläckfiskar båtar?

Bilden ovan är inte särskilt unik. Temat med jättebläckfiskar som attackerar skepp har ofta dykt upp genom historien, men har lika ofta tagits för rena fantasibilder. 2003 hände någonting som kom att ändra den uppfattningen för många.

Den franske seglaren Olivier De Kersauson deltog i en jorden-runt-seglats. Han hade seglat i ett antal timmar och befann sig utanför Madeira när båten plötsligt saktade ned betydligt och till sist gick ned till halvfart. Det han snart upptäckte var att en jättebläckfisk hade klamrat sig fast vid båtens skrov. De Kersauson kunde se två tentakler som låste rodret, vilka han beskrev var dubbelt så tjocka som hans egen arm. Bläckfisken började efter en stund att skaka båten. Då varken De Kersauson eller hans besättning visste vad de skulle ta sig till så beslutade de sig till sist för att stanna båten, vilket ledde till att bläckfisken släppte taget och försvann tillbaka ned i djupet.

Bevisar det här någonting? Ja, givetvis. Det bevisar att jättebläckfiskar trots allt mycket väl kan ha angripit skepp, även förr i världen. En del teorier talar för att bläckfisken kan ha misstagit skeppet för en kaskelot, vilket är jättebläckfiskens enda (kända) naturliga fiende. Kanske var inte bläckfiskarna lika stora som den på bilden här ovan, men om tentaklerna är dubbelt så tjocka som en vuxen mans arm så var det förmodligen skrämmande nog ändå.

Källor: BBC News,  Journeyman Pictures

Filmtips: Trolljegeren

Trolljegeren är en norsk film som borde roa alla som är intresserade av kryptozoologi. Den målar upp en (inom filmvärldens ramar) trovärdig bild av en hemlig existens av troll i Norge och berättar historien om mannen som är anställd för att hålla efter dem.

Vilken genre man egentligen skall placera Trolljegeren i är lite oklart, men någonstans mellan låtsasdokumentär och actionkomedi borde nog vara ganska korrekt.

Trots att filmen är filmad med handkamera i dokumentärstil så är det ingenting man stör sig på och en intressant detalj är att kvaliteten skiftar efter vem av karaktärerna i filmen som håller i kameran just då.
Trollen själva är snyggt gjorda, om än inte fantastiska och allt som allt är det en mycket underhållande film som är väl värd ett inköp.

Märkliga djur: Genomskinliga ålar (Leptocephalus)

I vår nyaste artikelserie "Märkliga djur" kommer det att dyka upp artiklar om djur som kanske inte är ovanliga, men i alla fall såpass märkliga att filmklipp som det ovan genast bemöts med skepsis av mindre insatta.

Leptocephalus är nämligen inget mytomspunnet och ovanligt djur, utan helt enkelt ett ålyngel. Dessa yngel har väldigt tunna kroppar vilka innehåller en geléliknande substans på insidan och ett tunt lager muskler på utsidan. Ynglet saknar även röda blodceller ända tills de vidareutvecklas till unga ålar.

Leptocephali skiljer sig från de flesta fiskyngel eftersom de blir ganska stora, runt 6-30 cm långa och ibland längre än så. De har även en väldigt lång yngelperiod som sträcker sig mellan tre månader till över ett år.
De kan simma både framlänges och baklänges och är ganska snabba.

Länge var det oklart vad de åt för någonting eftersom man aldrig hittade plankton (den vanligaste maten för yngel) i deras system. Nyligen insåg man att de verkar äta de små partiklarna som flyter omkring fritt i havet.

Leptocephali-yngel bor i de övre 100 meterna av havet under natten och ofta lite djupare under dagen.
De kan även innehålla i det närmaste självlysande punkter, vilket man kan se på den här fantastiska videon, vilken var den första filmningen av fenomenet:
Ophichtid leptocephalus off Kona, Hawaii

Källor: Australian Museum, Wikipedia

Främmande, stora katter

Bild tagen i Dartmoor 2008

Det finns ett fenomen som vanligtvis kallas ABC. Detta står för "Alien, big cats" [främmande, stora katter]. Fenomenet är inte exklusivt för England, men det är ofta i samband med just Storbritannien som man hör talas om det. Mest känd är kanske det som kallas Dartmoor-besten.

Dartmoor är en nationalpark i sydvästra England av den imponerande storleken 953 km². Här har man sedan trettio år tillbaka sett kattdjur som liknar pantrar och pumor. 1998 observerades till och med ett ungt lejon och man fann då även spår som identifierades av en vildmarksexpert.

1976 kom en ny lag i Storbritannien som påbjöd att man inte längre fick ha stora, vilda djur utan officiellt tillstånd. Det här tror många kan ha varit en del av anledningen till att man efter det ofta har sett underliga djur där de inte riktigt hör hemma. Utöver katterna så har en stam vilda kängurur, apor av flera slag, strutsar och mycket annat observerats i just Storbritannien.

Som vanligt finns det både troende och skeptiker i fråga. De troende säger att stora katter som släppts ut mycket väl kan ha överlevt och fortplantat sig praktiskt taget ostört med tanke på Dartmoors storlek och kvantiteten av mat som finns tillgänglig där. Skeptikerna säger samma saker som vanligt; att så länge det inte kommit fram tydliga bevis så är det bara hörsägen det handlar om.

ABC i Storbritannien är dock knappast begränsat endast till Dartmoor. Exempelvis så infångades en puma 1981 i Cannish, Skottland och en annan puma har kommit att bli ganska berömd genom många observationer i Surrey.
Som synes på bilden längst upp i artikeln är inte heller ABC-fenomenet någonting utdaterat, utan observationer görs fortfarande varje år.

I många av de fall av ABC som utspelat sig i andra länder så har det till sist visat sig att det rör sig om en förvuxen huskatt. 2005 sköt en jägare en gigantisk katt i Australien som senare faktiskt visade sig vara en förvildad tamkatt. Denna katt var nästan två meter lång.

Australien 2005

Även i Sverige har det hänt att förvildade tamkatter blivit hemskt stora. När jag var liten hade vi en katt som flyttade från gården när den blev osams med grannkatten. Den höll sig först i närheten och vi såg den många gånger, men lyckades inte locka hem den. Efter det försvann den i flera år och när den återvände var den sannerligen den största katt jag någonsin sett. Den kanske inte var lika stor som katten ovan, men den var gott och väl 150 cm från nos till svansspets.

Vi avslutar artikeln med en liten filmsnutt från Dartmoor:

http://youtu.be/Y87IJ4-Rw-c

Källor: Legendary Dartmoor, Wikipedia, Fat Cats, Den flygande katten

Ålar och sjöormar

Professor Johannes Schmidt, samme man som upptäckte att ålarna beger sig till Sargassohavet för att fortplanta sig, fångade 1930 någonting spektakulärt på 1000 famnars djup utanför Godahoppsudden. Det var ett ålyngel som var hela 1,83 meter långt. Ålyngel på ungefär 10 cm kan bli runt 3 meter långa som vuxna, men det här ynglet var redan lika stort som en fullvuxen ål. Hur stort kunde det då ha blivit när det växte upp? Med samma tillväxtfart som små ålyngel så hade det blivit runt 36 meter, men även med lite mer praktiska begränsningar så skulle bara hälften vara synnerligen spektakulärt och förmodligen förklara många observationer av sjöormar.
Schmidts student Anton Bruun (senare chef för Zoologiskt museum i Danmark) var eld och lågor över upptäckten och försökte många gånger senare att hitta och bevisa den jättelika sjöormen, utan att lyckas.

Vad extra intressant är att platsen där ynglet infångades redan då var långt ifrån okänt i kryptozoologiska intressekretsar. Den 6 augusti 1848 iakttog de brittiska officerarna och kapten Peter M'quhae ombord på HMS Daedalus utanför Godahoppsudden hur en cirka 19 meter lång sjöorm simmade jämsides med skeppet. De beskrev varelsen som liknande en orm eller ål med huvudet minst en meter över vattenytan. Huvudet i fråga var runt 3 meter långt, avsmalnande och platt på ovansidan, samt att den hade ett tydligt överbett. Den hade mörkbrunt skinn med lite gulaktigt vitt kring strupen. De såg också något längsmed ryggen som de beskrev som liknande manen på en häst.
Vittnena såg inga rörelser, men sjöormen gjorde 13 till 14 knop och var på väg rakt sydväst. Observationen varade ungefär 20 minuter.

Just kring Afrikas kust är det här långt ifrån de enda rapporterna. Bland annat så såg 1879 passagerar på skeppet Baltimore något som liknande observationen från Daedalus i Adenviken. Den här gången var observationen mer dramatisk, då sjöormen faktiskt uppmärksammade skeppet och öppnade sina käftar vid två tillfällen.

Kanske ligger helt enkelt svaret i sjöormsfrågan hos ålarna, kanske inte. Den som lever får se.

Samtida illustration av sjöormen och skeppet Daedalus.

Källor: Michell & Rickard: Den flygande katten, Fanthorpe: The Worl'd Greatest Unsolved Mysteries, Mysterious World

Ett litet april-tips

 I och med att varje dag riskerar att vara första april inom kryptozoologin så beslutade jag mig snabbt för att inte ha några dylika bedrägerier här på kryptozoologi.se. Däremot vill jag gärna dela med mig av den mycket underhållande artikeln på Cryptomundo:

 

Top All-Time Cryptozoology April Fools’ Jokes