Jättebläckfiskar är mer lika än man trott

Konstverket "Sea Monsters" av Abiogenisis

Det har dykt upp spännande resultat i forskningen kring jättebläckfiskar. Forskare har undersökt DNA från 43 olika prover tagna från vitt spridda platser i världen och de blev förbluffade över resultatet. Det har inte bara visat sig att jättebläckfiskar, som finns i jordens alla hav, är av samma art, utan de är också extremt lika för att vara djur med så stor spridning.

En förklaring är att de antingen skall ha varit nära utrotning och därigenom alla härstammar från ett litet bestånd. Den andra förklaringen är att antalet jättebläckfiskar helt plötsligt för ungefär 30 000 till 700 000 år sedan ökade enormt. Varför är svårt att avgöra, men några forskare gissar på att det kan ha haft att göra med antalet kaskelotvalar att göra, i och med att det är jättebläckfiskens enda kända naturliga fiende.
Värt att nämna är att även kaskelotvalar DNA-mässigt är väldigt lika varandra, vilket tyder på att de också upplevt en hastig ökning i beståndet någon gång, kanske på grund av att först ha minskat i antal. Detta skulle förmodligen då i sin tur kunna ha lett till ökningen av antalet jättebläckfiskar.
Genom jämförelser av tidpunkter för tillökning för de båda djuren kanske det kan finnas en lösning på mysteriet.

Källor: sciencemag.org, Nature.com

Krönika: Att tumla vid Hovs hallar

Hovs hallar. Foto: Mikael Åkerman 2014

Det här är tänkt att vara det första inlägget i en serie mer personliga inlägg om min vardag i relation till intresset för märkliga djur och de underverk som vår värld kan erbjuda.
Nu i helgen var jag på besök hos en god vän i Skåne. En del av er vet säkert att jag i vanliga fall befinner mig på östkusten, men nu var jag alltså betydligt närmare den västra kusten och kunde självklart inte hålla mig från att ta en tripp till havet. Färden gick till Hovs hallar, vilket utöver att vara inspelningsplatsen för ett mycket berömt schackparti även är ett fullkomligt fantastiskt område med vidsträckta stenstränder, dramatiska klippor och spännande grottor.

Det är något speciellt med att vara vid västkusten, förmodligen för att vad som helst faktiskt är möjligt. Där ute bland vågorna finns det teoretiskt sett möjlighet att få syn på späckhuggare, delfiner och tumlare och på stränderna finner man ibland sepiaskal efter bläckfiskar och andra intressanta ting.

Hovs hallar, foto: Y. Undin 2014

När jag för över 20 år sedan var där för första gången så hittade jag ett hajkadaver och fick se en liten grupp om tre tumlare långt ute i vattnet. Efter det har det blivit några besök då och då, även om det är långt från så ofta som jag hade önskat. Just tumlare tycks dock vara något som ofta färgar mina besök, och till min stora förtvivlan missade jag hur en ung tumlarkalv besökte den privata badbryggan jag brukade besöka 2008.
Även denna gång stals min uppmärksamhet av en tumlare i form av ett kadaver som hade spolats iland på den steniga stranden.

Det till höger är ett tumlarkadaver, Hovs hallar. Foto: Mikael Åkerman 2014

 Tumlare är intressanta djur. Det beräknas finnas några hundra tumlare kvar i Östersjön, men det var länge sedan jag hörde någon rapport om det. De är lite vanligare vid västkusten, men tyvärr har beståndet minskat betydligt på senare tid.

Oavsett så känner jag mig lyckligt lottad som både fått möjlighet att se levande tumlare i det fria samt studera ett tumlarkadaver på nära håll.
Och för er som har möjlighet att göra ett besök vid Hovs hallar så kan jag starkt rekommendera den fina naturupplevelsen oavsett om man vill spana efter något märkligt eller bara njuta av dagen.

Siamesiska tvillingvalar

I januari detta år hittade man i Mexiko en gråval med två huvuden och två stjärtfenor, med andra ord ett siamesiskt tvillingpar som var hopväxta på mitten. Det är det enda kända exemplaret av siamesiska gråvalar så här långt, även om siamesiska tvillingar dyker upp lite då i djurriket.

Biologen Benito Bermudez rapporterade att valarna var vid liv när de hittades, men då nyfödda och de dog strax därefter. Troligtvis var det en för tidig födsel som orsakade dödsfallen, vilket man kan gissa då de bara var fyra meter långa, medan gråvalskalvar brukar vara ungefär det dubbla när de föds.

Källor: DN, Mirror, BBC