Förra årets största upptäckt

NASA har i Mono Lake, USA hittat en bakterie som kan leva på arsenik. Detta kanske inte verkar så stort för den som inte är insatt, men det är helt klart förra årets största nyhet. För alla andra varelser och organismer på planeten är arsenik giftigt och fosfor är i stället vad som är nödvändigt för överlevnad. Den här bakterien, som tillfälligt döpts till GFAJ-1 har anpassat sig på så vis att den kan leva både på fosfor eller helt och hållet på arsenik.
Felisa Wolfe-Simon, som gjorde upptäckten, och hennes kolleger följde arsenikens väg i bakterien och upptäckte att giftet togs upp och fungerade som byggstenar i cellen, precis som fosfor normalt gör. Hos GFAJ-1 ersattes fosfor fullt ut av arsenik i proteiner och andra organiska föreningar. Till och med i arvsmassan, DNA, var arseniken allenarådande i molekylerna.

Jag var först osäker på om jag skulle skriva någonting om det här, men i och med att det definitivt kan räknas som förra årets största upptäckt så hade jag svårt att låta bli. Trots allt så reviderar det här hela synen på hur liv skall eller kan vara uppbyggt och möjliggör tankar på helt nya sorters levande varelser som inte liknar någonting annat vi någonsin sett förut.
Det här om något bevisat att världen definitivt inte är svartvit och att människan alltid kan upptäcka helt nya saker som fullständigt kastar omkull vad som har tyckts varit ristat i sten, och det, gott folk, är ju trots allt en stor del av kryptozoologin handlar om.

Källa: NASA

Megalania i Australien

Det dök nyligen upp en ögonvittnesrapport från Australien där vittnet själv uppger att han och två andra sett ett djur som mest av allt påminner om den utdöda Megalania prisca, en släkting till den nu levande Komodovaranen.

Ögonvittnet berättar själv att han och hans två vänner bevittnade djuret 2003, nordväst om Sydney. Han beskriver besten som stor nog "att kunna äta en panter" och minst fyra meter lång. Benen beskrivs som tjocka och huvudet som "the size of two large footballs". Bredden var mellan 60-70 centimeter och höjden runt en halvmeter, samt att varelsen var ungefär 20 centimeter ovanför marken när den rörde sig. Svansen var runt 30-40 centimeter i diameter och cirka två meter lång.

Han säger själv att ödlan i fråga såg ut exakt som den utdöda Megalania, och därmed också var väldigt lik vår Komodovaran. Kryptozoologi.se gör sitt bästa för att komma i kontakt med ögonvittnet för vidare information.

Wikipedia skriver om Megalania:

"Megalania prisca ( betyder "Forntidens stora vandrare", översätts ibland felaktigt som "Jätteslaktare från forntiden" )( även kallad Varanus prisca ) var ett släkte med förhistoriska jätteödlor, nära släkt med den moderna komodovaranen. Lämningar efter Megalania har hittats i centrala och östra Australien, och den var en del av den stora megafaunan som man tror fanns där fram tills för omkring 40 000 år sedan."

Ny sida

Vi har nu flyttat kryptozoologi.se till en ny plattform i och med att det var oräkneliga problem med den tidigare. Alla gamla artiklar är återpublicerade och ni kan räkna med att det snart dyker upp helt nya!

Mordiskt monster i Sibirien

Under de senaste tre åren har officiellt 19 personer drunknat i Tjanyjsjön i Sibirien. Enligt de boende på orten beror dödsfallen på ett människoätande monster i sjön som de döpt till Nesski efter det betydligt mer vänliga sjöodjuret som sägs finnas i Loch Ness i Skottland. Lokalborna säger även att det är fler än de officiellt angivna som har fallit offer för monstret.

Nu senast var det en 59-årig man som försvann i sjön. Hans vän berättar att de var ute och fiskade när mannen fick napp. Styrkan hos vad som än fanns på andra änden av reven var dock så stor att båten kapsejsade och den ene av männen drogs ned under ytan och försvann spårlöst. Detta tycks vara ett repeterat mönster då liknande historier har berättats vid tidigare drunkningar.

I detta precis som i de allra flesta av de andra fallen har inga kvarlevor dykt upp. I några få fall har kvarlevor faktiskt spolats iland och dessa sägs då haft bitmärken från ett djur med stora tänder.

Ett annat uppmärksammat försvinnande i sjön skedde för tre år sedan då en elitsoldat i trettioårsåldern var ute med en båt. Sjön var lugn, men helt plötsligt började båten skaka för att sedan slå runt. Elitsoldaten försvann även han ned under ytan för att inte dyka upp igen.

Tjanyjsjön är en stor sjö till ytan, över nio mil lång och åtta mil bred. Så långt är den lovande som sjö för ett monster, men den når bara ett djup på sju meter.

Några teoretiserar om huruvida det här bara är ett påhitt för att locka turister. Dock tycker jag att om de ville göra det så hade de hittat på ett mer innovativt namn på monstret.

Källor: Aftonbladet, Wikipedia, Mail Online, Thaindian News, Express
Ursprungligen publicerad Jul 14th, 2010

Jätteråttan i vulkanen

Under 2009 upptäcktes en rad nya djur i den utslocknade vulkanen Mount Bosavi i Papua Nya Guinea. Upptäckten gjordes av en grupp brittiska biologer under filmandet av en dokumentär för CNN.

Förutom en groda med huggtänder så hittade man också en av världens största råttor. Råttan har lång, silverbrun päls och mäter över 80 cm i längd samt väger runt 1,5 kg.

Det exemplar som infångades visade sig vara fullständigt orädd för människor och synnerligen hanterbar. Anledningen till detta är helt enkelt att den inte direkt stött på människor förut och inte ser dem som något hot.
Ännu har inte den här gnagaren fått något vetenskapligt namn, men tills vidare kallas den ”Ullig Bosaviråtta”.

Källor: Wikipedia, CNN
Ursprungligen publicerad Jun 17th, 2010

Ny jätteödla funnen!

Det är sällan man får glädjen att presentera ett helt nyupptäckt djur. När djuret i fråga dessutom är både landlevande och en riktig bjässe är det ännu mer fantastiskt.

2004 hittade man exemplar av denna ödla i bergsskogarna på ön Luzon i Filippinerna. Genom DNA-tester kunde man fastställa att det är en helt ny art och nu i april 2010 blev den bekräftad som egen art och fick namnet Varanus bitatawa.

Ödlan är märklig på många sätt, kanske främst för att den blir över två meter lång och kan väga runt tio kilo. Att ett så stort djur undgår upptäckt av vetenskapen är ovanligt om än inte helt omöjligt. Varanus Bititawa är bland annat till naturen en mycket skygg varelse som till merparten är trädlevande. Den äter dessutom bara frukt.

Infödingarna på ön Luzon känner givetvis till ödlan sedan länge och den är eftersökt på grund av dess goda kött.

 Källor: Svenska Dagbladet, Times, Wikipedia, Greenfudge
Ursprungligen publicerad Apr 9th, 2010

Bevingade katter

Bevingade katter är ett faktum som fångats, undersökts och dokumenterats både med fotografier och på film. Det finns en bra bit över 100 rapporterade bevingade katter och runt 30 av dessa har undersökts och dokumenterats.

Den första rapporten kommer från 1842 (England) och den senaste år 2009 (Kina), så att detta är ett fenomen som kommer att fortsätta dyka upp råder det knappast något tvivel om.

Det är dock ingalunda endast i andra länder som bevingade katter förekommer. I juni 1949 sköts en bevingad katt i norra Sverige. Kroppen stoppades upp och ställdes ut på ett museum. Historier om att bakbenen var fjäderklädda och att katten faktiskt flugit när den skjutits, fick en professor Rendahl från Naturhistoriska riksmuseet att undersöka händelsen. Han kunde konstatera att katten var fullt normal, förutom att den på ryggen hade ett par långa hudutväxter som tillsammans gav en ”vingbredd” på nästan 60 cm. Det är de längsta vingarna på någon dokumenterad katt.

Dessa luddiga utväxter som ser ut som vingar kan dyka upp överallt på kattens rygg och de behöver inte födas med dem, utan de kan börja växa efter ett till flera år. Vingarna är ingalunda endast bara luddiga skinnflikar eftersom det finns dokumenterade fall där de faktiskt innehåller benstruktur och muskelfästen (även om det finns fall med pälsklädda skinnflikar också). Det har till och med visat sig att flera av katterna kan höja och sänka sina vingar och att en del av dem använder dem för att hoppa högre eller glidflyga när de hoppar ned från en hög höjd. Det har också rapporterats om katter som tycks använda sina vingar för att springa fortare.

Självklart finns det också katter vars ”vingar” enbart är pälstovor som plattats ut och som flaxar omkring när de springer. Detta bör väl dock mer räknas som vanskötta missar i stället för bevingade katter.

Hur kommer det sig då att katter får vingar? En populär förklaring är att det finns en sjukdom som gör att huden på kattens rygg blir elastisk och seg. Den kan dras ut flera centimeter och ibland åker den inte tillbaka. Vid vissa tillfällen verkar det också som om muskler börjat växa i den utdragna huden eftersom vissa katter faktiskt kan röra på vingarna. Detta förklarar ju dock inte benstrukturen som upptäckts i några exemplar. Något som dock skulle förklara detta är att det rör sig om siamesiska tvillingkatter där den ena tvillingens ben sticker ut från den andras rygg.
Den tredje förklaringen är givetvis att det hela rör sig om en genetisk mutation, vilket getts som förklaring på den kinesiska katten som år 2009 fick vingar med benstruktur som växte ut på dess rygg.

En intressant sak är ju också den att om vingar visar sig vara något positivt för katter så kommer de bevingade katterna att med evolutionens gång öka i antal och i framtiden kommer det således kanske finnas en hel ras med flaxande katter. Är inte det en svindlande tanke?

Källor: Den flygande katten (John Michell – Robert J.M. Rickard), Wikipedia, Ananova, Messybeast, Unga Fakta

Ursprungligen publicerad Apr 4th, 2010