Kiwada (kiwa hirsuta)

För elva år sedan klippte min mor ut en liten tidningsnotis åt mig. Den satt länge på mitt kylskåp innan den försvann i en flytt. I dag tänkte jag se vad som egentligen hände med den märkliga "håriga krabban" som notisen handlade om. Sagt och gjort: Möt kiwada.

Kiwada kallas på engelska ofta för "Yeti crab" eller "Yeti lobster" på grund av sin ljusa färg och sin håriga uppenbarelse. Namnet "Kiwada" kommer från "Kiwa" vilket är namnet på en havsgud i moerisk mytologi. Ett poetiskt namn för Stilla Havet, där kiwadan hittades, är "Te moana nui a Kiwa" vilket till och med betyder "Kiwas stora hav".
"Hirsuta" vilket är dess andranamn på latin betyder helt enkelt bara "hårig", vilket känns logiskt nog.

Denna märkliga lilla varelse blir inte mer än runt femton centimeter lång och såg för första gången den moderna dagens ljus i mars 2005, och upptäckten offentliggjordes inte förrän ett år senare. Det var genom en marinbiologisk undersökning som ägde rum via en bemannad djuphavsubåt som man fann detta ovanliga skaldjur på 2200 meters djup.
Även om kiwadan ser ut som en hummer är den närmare besläktad med eremitkräftor och krabbor än faktiskta humrar.

Det visade sig efter rejäla undersökningar att upptäckten av kiwadan resulterade i att man fick skapa en ny biologisk familj kallad "kiwaidae" och 2006 upptäcktes ännu en medlem som sedan fastslogs 2011 och fick namnet "kiwa puravida".

Kiwadan är blind och lever enbart på rejäla djup. Det är oklart vad den lever av, men den vanligaste teorin är att den helt enkelt är en köttätare.

Oavsett bevisar det här ännu en gång vilka märkliga företeelser det finns - och som fortfarande upptäcks - i havet.

Källor: Wikipedia, NCBI, MBARI

Vill du göra reklam?

Har du en blogg eller hemsida där du vill länka till kryptozoologi.se? Använd då gärna någon av bilderna nedan:

Har du en blogg eller hemsida som du tror att jag vill länka från? Skriv en kommentar med adressen!

Tack för hjälpen! Nu återgår vi till normala poster igen.

Senaste rapporten om Nessie

Åtta månader är inte en så lång tid, men det är en lång tid utan rapporter från folk som tror sig ha sett Nessie. De sista rapporterna under förra året kom in den 21 augusti (2016) och handlade dels om två stora varelser (runt tio meter långa) som simmat ut från stranden och dels om märkliga skuggor under ytan vid slottet Urquhart. Sedan gick det alltså åtta månader innan nästa rapport kom in, denna gång en filmad sådan.

Filmen togs den 7 maj (2017) och laddades sedan upp på Youtube. Efter att ha sett på den åtskilliga gånger kan jag dock tyvärr konstatera att chansen att den visar en levande varelse är snudd på omöjlig. Dels störs vattenytan knappt alls av att föremålet rör sig, utan det tycks vara något som flyter med en ström, dels så rör det sig inte alls individuellt utan är fixerat till en och samma form under hela videon.

Men, oavsett är det en ny rapport, vilket om inte annat är ett tydligt vårtecken!

Granne med Bigfoot

Markerna nära Davids hem innehåller många gånger träd som släpats från där
de fallit och placerats i olika konstellationer. Foto: David Parker

Nästan mitt i USA bor en man vid namn David. Han bor avlägset från folk och omgiven av skog. David är en van vildmarksmänniska som jagar och fiskar och som dessutom säger sig bo granne med en hel grupp bigfoot!

När man talar med David är det svårt att inte bli medryckt i hans fascinerande historier. Att han backar upp dem med intressanta ljudupptagningar gör det inte sämre. Jag tänker varken säga att han har kontakt med bigfoot som han säger, eller att han inte har det. Jag lägger min värdering i en spännande historia den här gången, och framför allt i ljudfilerna.

David säger sig kunna höra gruppen varje natt. Honorna är de som låter oftast och längst, samt närmast. Deras läten påminner delvis om en hel skock med ugglor och efter att ha lyssnat på ljudupptagningen så kan jag hålla med om att det inte låter riktigt som någonting jag tidigare hört. Ingen av ljudupptagningarna gör det.
Intressant är också att urinnevånarna i den delen av USA talade om "ugglekvinnor" i sina legender, och beskrivningarna av dessa ugglekvinnor var snarlik dagens beskrivning av bigfoot.

Enligt David låter hanarna mer som att de ylar "som varulvar" tillägger han och skrattar. Deras läten tyder på att de jagar och hörs inte lika ofta som honornas. Dessa hörs varje kväll, eller nästan varje kväll.

Den sista ljudupptagningen jag fick lyssna på innehöll nämligen ett nytt ljud, ett som både David och jag har misslyckats med att identifiera. Det är ett skrämmande skri av något slag, och det låter otvivelaktigt inte mänskligt, men inte heller som något annat djur jag känner till. David berättade att efter att det ljudet hade rungat genom skogen så var bigfoot-gruppen försvunnen under flera dygn. Inga ljud, de tog inte mat han lagt ut till dem, de höll sig bara undan.

Givetvis kan man manipulera ljudfiler till nästan vad som helst nuförtiden, och det är nog enbart genom att höra ljuden personligen som man kan vara säker på att de faktiskt är äkta. Jag planerar dock att undersöka ljudupptagningarna noga och sedan, när det är klart, presentera dem och resultatet av mina undersökningar här på kryptozoologi.se.

Källa: David Parker, U.S.A.

 

Riktiga drakar: Flyghundar

Bland flyghundarna finns de största fladdermössen i världen. Visserligen väger de inte så mycket, de största väger bara uppt till 1,5 kilo totalt, men kroppen kan vara upp till 40 centimterer och vingspannet på dessa jättar kan bli upp till imponerande 170 centimeter!

Även om de fått ganska dåligt rykte, såsom alla fladdermöss, så är samtliga av flyghundarna fredliga växtätare och föredrar att äta nektar, pollen, frukt och blommor. Många av dem dricker dessutom ovanligt nog saltvatten vilket innehåller ämnen som för dem är viktiga att få i sig.

Några av de större sorterna finns på Fillippinerna och det är nog inte helt otroligt att de ligger till grund för kryptiden Ropen, vilken beskrivs som liknandes en pterodactyl, det vill säga en av de utdöda flygödlorna. När man tittar på flyghundarnas fantastiska vingar så är det ganska lätt att dra den slutsatsen, inte sant?

Källor: Wikipedia, Cryptid Wiki

Mystiska kattdjur i Australien

Jag har tidigare skrivit främst en artikel om ABC-fenomenet, "Alien Big Cats" och då främst inriktat mot England. Det är dock även en ganska stor grej i Australien och det har inkommit många rapporter under 2000-talet, den senaste ägde rum i Victoriaområdet den åttonde april i år.

Kevin Manners var ute och gick i skogen på eftermiddagen när han plötsligt fick syn på någonting som han verkligen inte förväntade sig. Vid vandringsleden framför honom, bara 20 meter bort, stod en stor, svart katt och stirrade på honom. Den var enligt Manners betydligt större än en vanlig tamkatt, närmare bestämt som en stor schäferhund i storlek. Den stirrade på honom en kort stund innan den tog ett språng in i buskarna på andra sidan av stigen.
Manners berättade senare att djuret hade ett kattlikt ansikte, kort kolsvart päls som såg mjuk ut och en väldigt lång, jämn svans. Vidare beskrev han att djuret också var välmusklat och hade stora tassar.

Den nyaste rapporten innan ovanstående inkom den fjärde december 2016. Tim Hurley och hans flickvän körde längsmed en landsväg när Hurley fick syn på ett stort kattdjur som var på väg över vägen. Det visade sig dock snabbt att hans flickvän fått syn på en annan tjugo meter från den första.
Hurley beskrev djuren som att de rörde sig flytande och mjukt och var i storlek med en schäfer.

Naturforskaren Bernie Mace som har undersökt rapporterna om de stora katterna i över trettio år kommenterade fenomenet med att om de svarta kattdjuren är en exotisk art så är det mycket troligt att de huvudsakligen rör sig i par.

Vaughan King är en annan expert som uttryckt sin åsikt om de stora kattdjuren. Han har jobbat som djurskötare av just stora kattdjur på Australia Zoo. När han undersökte området där Hurley och hans flickvän såg kattdjuren sa han uttrycken att det var den absolut bästa tänkbara miljö för stora kattdjur. King undersöker ofta rapporter om stora kattdjur och har själv teorin om att det rör sig om tre olika arter. Han driver en hemsida som heter PantherPeople som fungerar som ett studieforum för att diskutera just det här fenomenet och tror också att det kommer att dyka upp otvetydiga bevis inom en snar framtid, en åsikt han delar med många insatta.

Dock skall det än en gång poängteras att även förvildade tamkatter kan bli otroligt stora, och att det stora, svarta kattdjur på nästan två meters längd som skjöts i Australien 2005 faktiskt visade sig vara just en sådan tamkatt.
Men även om så är fallet så är det väl en svindlande tanke att det tycks finnas en hel ras av dessa gigantiska katter som lever i det vilda och då och då syns av människan... För att sedan försvinna igen.

Källor: news.com.au, Herald Sun, Mysterious Australia,

Jättesengångare och Mapinguari

För sextusen år sedan fanns det en gigantisk sengångare som hette Megatherium. Som ni kan se på bilden här ovan var det ett gigantiskt däggdjur. De kunde väga fem ton och blev sex meter långa. Främst levde de i Sydamerika och betade löv och gräs, då de var alltför stora för att leva i träden som dagens sengångare gör.

Det finns de som tror att de sydamerikanska djunglerna fortfarande huserar levande jättesengångare, och det finns även en kryptid vid namn Mapinguari som av flertalet personer identifierats ha sin grund hos jättesengångaren. Det mest spännande med detta är givetvis att Mapinguari är en högst levande folksaga, vilket torde ge jättesengångaren ett betydligt senare utrotningsdatum än vad som är känt. Det kommer nämligen fortfarande in rapporter om ögonvittnesskildringar av Mapinguari från Amazonas.

Enligt den brasilianska legenden som Mapinguari härstammar från så var varelsen en gång en shaman som upptäckte nyckeln till odödlighet. Han vredgade då gudarna och blev bestraffad med att förvandlas till den här besten för resten av sitt eviga liv.

Mapinguari sägs ha bakåtvända fötter, långa klor, skinn som en kajman, ett enda öga och en extra mun på magen. Långa klor och tjock hud stämmer i alla fall överens med hur jättesengångaren såg ut och ofta avbildas varelsen liknande en sengångare av gigantiska proportioner.

Anledningen till jättesengångarnas utrotande är oklar och det teoretiseras både om klimatförändringar och att mänskliga jägare skall ha kunnat stå bakom försvinnandet.

Dock har man redan lyckats extrahera DNA från kvarlämningar av jättesengångare, så vem vet, även om de inte fortfarande vandrar omkring i Sydamerikas djungler nu så kanske de gör det igen i framtiden.

Källor: Wikipedia, Sloth Sanctuary, MNN